Det kommer att bli en kall vinter....

Ja, rubriken låter kanske lite konstig och jag kan försäkra att jag inte gett mig in i branschen för väderspåmän. Utan rubriken är snarare ett utslag över den miserabla havreskörden. Stormen vi hade i början av förra veckan hade säkert skakat ur en tredjedel av kärnorna. Det var deprimerande att kika ner framför skärbordet och se allt avblåst som låg där. Havren använder jag för att värma upp bostad, verkstad o lite biutrymmen. Den mängd jag nu skördade, ca 12 ton, kommer inte att räcka hela vägen. Som tur är ligger en del överlagrat från föregående år inne på logen. Och så får vi hoppas på en mild kort vinter, inte kall och lång som den förra.

Havren skruvas in till två silos som är placerade i en gammal ungdjursstall. Därifrån går sedan en flexskruv vidare mot pannrummet....

Detta hände i fredags. I lördags stod jag stand by för att köra Magnus lastbil. Uppgiften blev att köra maltkorn från Hörby Lantmän och deras anläggning i Västerstad till Lantmännen i Helsingborg. Men redan efter första lasset ändrades planerna till att istället köra kornet till Lantmännen i Hemmenhög. Det kan verka otroligt konstigt, Hammenhög ligger i den motsatta änden av skåne, men tydligen hade torkarna i Helsingborg fått nog och man klarade inte av att ta emot mer våt spannmål där. Förra veckans ostadiga väder här nere har gjort att alla tröskor gått igång som fort det överhuvudtaget varit möjligt att tröska med ovanligt höga vattenhalter som följd.

Väl nere i Hammenhög och deras lilla lokala anläggning var man inte helt glad över att det plötsligt stod 10 lastbilar på rad för att tippa. Särskilt inte som de första lassen var allt annat än friska, med grott, blött maltkorn. Och själv kan jag inte förstå att man väntar så länge som man gjort med att köra iväg spannmålen som man gjort. Doften spreds kring högarna vid lastningen var inte helt angenäm. Jag vet inte om djungeltelegrafen hade gått när jag fick mitt sista lass lass lastades jag i en annan del av högen som var bättre. Och istället för att tippa i ett undanskymt hörn av plattan, tvingades jag in i ett gammalt lager för lösgödning. Det är inte speciellt trevligt att skicka upp ett flak på 10,5 meter i ett mörkt utrymme där takhöjden inte räcker till. Sammanfattningsvis kan man nog säga att utelagring är alltid problematisk, särskilt ett år som detta när våt spannmål blir liggande.

Detta blir det sista skörderelaterade blogginlägget från spannmålsskörden 2010. Sammanfattningsvis kan man säga att utfallet var en positiv överraskning med tanke på den extrema torka vi hade under Juli. Och att en stor del av havren blåste av får väl betraktas som lite oflyt.

Nu riktas blickarna fram mot nästa skördeobjekt, potatisen, som börjar skördas någon gång i mitten av september och som jag förhoppningsvis är klar med ungefär den 10:e oktober. Den 15:e oktober har jag betleverans.

Så håll ögonen öppna kring bloggen. Jag har bestämt mig för att återkomma regelbundet kring arbetet på gården. Jag hoppar ju in en del extra under betskörden med att köra HP massa och betor till bruket och tänkte rapportera lite därifrån för de som är intresserade.

Rejält väderomslag...

Tala om väderomslag. Vi har jämfört med för en vecka sedan en temperatur som är nästan 10 grader lägre men framför allt en torr o klar luft. Och det var ju också fullmåne i tisdags. Vi tröskade lite havre idag, eller rättare sagt det som var kvar. Stormen vi haft under två dagar ser ut att ha gjort sitt när man tittar ner på marken. Där ligger rejält med urblåsta kärnor. 16 ton på 5 ha talar sitt tydliga språk. Rapsfälten jag sådde i lördags ser inte vackra ut. Ett så kraftigt regn som vi fick direkt efter gör att jorden slammar igen och det står fortfarande lite vatten i svackorna. Ska bli spännande att se hur uppkomsten blir. Man får trösta sig med att det är detta som är tjusningen att vara lantbrukare. Man vet aldrig riktigt vad värdet kan ställa till med.

Ikväll ska hela familjen på orienteringsträning. Ska bli skönt att komma tillbaka till lite normalt socialt liv också....

Torra vindar

Plötsligt har vinden blivit torr och sval. Det känns verkligen att hösten närmar sig. Vi bestämde att den lilla mängd havre vi har kvar får stå tillbaka för halmbärgningen. Men det är inte den lättaste match att få fullständigt genomsura halmsträngar torra. Per Ola tog sin hövändare och nådde med den att precis får tag i två 25 fots strängar efter tröskan. Efter några timmars halvstorm och torr luft vände han igen och till kvällen kunde vi börja stränglägga och pressa halmen. Till stor glädje för Bo som gärna vill komma till och så raps.

Det blev en riktigt vacker kväll

Ett uttjatat ämne....regn

Det hände inte så mycket under gårdagen mer än en sista blastdödning av Solanum potatisen och bladmögelbehandling av Victoria potatisen. Med det extrema bladmögeltryck det fuktiga vädret ger finns det inget utrymme att slappna av. Danska väderlekstjänsten hade också lagt ut en varning om kraftigt regn....och kraftigt regn blev det med en ytterligare påspädning på 30 millimeter. Det börjar räcka nu även om vi inte ska klaga. En tanke går till de där fälten varit så blöta de senaste dagarna att man inte kunnat komma ut när vädret annars tillåtit det.


Ett annat projekt som utförts när fälten är av tröskade är ansning av träden längs fältkanterna. Det är ett jobb som varit eftersatt under ett antal år och nu gjorde jag slag i saken och hyrde in en maskin att utföra jobbet.

En Hydrema redskapsbärare med påmonterad Ilsbo buskröjare. Rejäla grejor.

Regn, regn och åter.....regn

Det kändes skönt att faktiskt nästan vara klar med skörden. Bara en liten skvätt havre för Per Ola och mig. Så när Magnus ringde i lördags kväll och frågade om jag kunde köra på söndagen svarade jag ja. Man hade lovat regn under natten så jag tänkte det var lugnt. Men inget regn kom och jag kände stressen komma när jag steg upp. Egentligen hade man velat stanna hemma o tröskat klart. Men jag blev snart lugnt för innan frukosten vara avklarad kom den första skuren, sen en vid middagstid och sen en till kvällen, sammanlagt ungefär 29 millimeter. Jag körde vägen från Rolsberga mot Malmö tre gånger. Det är nästan en senhöstliknande känsla att se de djupa spåren på vändtegen efter plöjningen på Svenstorp och att man överhuvudtaget ska kunna få nån höstraps i backen verkar helt osannolikt.

Nu följer lite bilder från Lantmännens spannmålsmottagning i Malmö....

Som ni kan se ligger terminalen väldigt centralt med kontorhus och bostäder in på knuten.

Spannmål tippar man överallt där det finns utrymme....

Som ni ser har utvecklingen tagit några kliv sedan anläggningen byggdes. Tror inte man räknade med att släp med en längd på 10,5 meter skulle tippa där....

Tröskbrand....

Ja rubriken var dramatisk men det var precis vad som hände igårkväll. Jag var hos Ingvar Fältman som vi brukar hjälpa med tröskningen och tröskade havre. Havreskalen har en fantastisk förmåga att täppa igen kylluftintaget och motorn gick nära överhettning. Jag hade förnimmt doften av bränt en god stund när jag plötsligt fick se brandröken blåsa ur motorrummet när jag tankade av. Snabbt ur ur förarhytten och upp med sidoluckan. Där kunde man se hur det pyrde under motorn.Upp i förarhytten och ner igen med en 2 liter Coca Cola flaska med vatten som jag offrade på det pyrande dammet. Kände mig rätt nöjd med det och startade upp igen. Tyvärr fortsatte brandröken och vi bestämde att åka hem till Ingvar och spola motorrummet. Men jag hann inte helavägen fram förrän det slog upp lågor ur motorrummet. Så det var till att kasta sig ur hytten och dra pulversläckaren. Tyvärr glömde jag stänga dörren så det kom en del i hytten också. Sen ner och spola vatten i motorrummet och efter en halvtimme bedömdes faran över och jag kunde fortsätta tröska. Jag kan lova det är ingenting man vill uppleva för ofta.

Tröskan igång...Igen....

Ja, tröskan har stått still sedan i måndags efter räddningsoperationen av rågen hos Bo.

Under tiden har jag sysslat en del med att putsa av rågstubben och jag lyckades också precis blastdöda potatisen åt Solanum mellan två regnskurar.

En regnskur sedd från traktorhytten....

Vi tillhör inte de värst drabbade av regnet och har absolut inga problem att komma ut med tröskan. Så igår började vi med att tröska av de sista resterna hos Stig för att sedan flytta vidare till Per Ola. Det var förstås lite besvärligt där kornet låg hårt eftersom det hela tiden fastnade på axlyftarna. Det var inte så stora fläckar så en del av dem fick lämnas kvar med axlyftarspetsarna precis över markytan. Idag är det absolut kraftsamling kring tröskningen och har vi tur så är det bara lite vete kvar ikväll och det ska verkligen bli skönt att sätta flugben på det. Vi ska också försöka plöja hos mig under dagen men rapssådden är något nerprioriterad med fördel för tröskan.

Regn....igen

Det är säkert fler som har samma känsla som jag, att regnet verkligen början gå en på nerverna. Även om jag lyckats skörda nästan all min spannmål, det är bara havren som skall eldas upp kvar, så gör det ont att se all spannmål som har illa ute på fälten. Tittade precis på väderutsikterna och de ger faktiskt lite hopp torsdag o fredag då faktiskt en liten högtrycksrygg ska kunna passera.

Jag började gårdagen med att göra en provgrävning i det ena potatisfältet där jag odlar småfallande potatis åt Solanumodlarna, där jag också är en ac cirka 35 delägare http://www.solanumodlarna.se/ . Det är potatis som skall ha rätt storlek vid rätt torrsubstanshalt, något som kan vara lite knivigt att uppnå. Efter utfört test i Kävlinge så bestämdes det att det är dags att blastdöda, men stormen över Skåne igår gjorde det omöjligt.

Strax efter att jag kom hem ringde Bo som bor ett par gårdar bort. Han undrade vad jag gjorde och om jag inte hade nåt vettigt för mig kunde jag komma med tröskan och hjälpa honom tröska råg. Falltalet på rågen är nu farligt nära gränsen för foder och det gäller att rädda så mycket som möjligt.

Dock kände jag det moraliska ansvaret att fråga grannen Stig först eftersom vi normalt tröskar åt honom. Så det blev till att tröska av 5 ha korn först. Ett lätt tålamodsprövande jobb eftersom den sura halmen hela tiden hängde sig på axlyftarna men till sist var jag igenom och med en vattenhalt på 25%.

Rågen gick hyfsat bra att tröska och allteftersom även solen dök upp gick det riktigt bra. Så när klockan var tjugo över tolv hade vi gnagat av drygt 25 ha av hans råg och vi kunde nöjda bege oss av hemåt. Det var en svindlande känsla att köra i den tropiska fuktiga natten. Ett tag var det så dimmigt att jag trödde det brann i tröskan.

Ingen bra bild i mörkret. De röda prickarna är den andra tröskan som kör framför mig.

Här hjälper Esther far med att gräva upp potatis ur det andra fältet. Här är det Victoria som skall bli råvara åt Procordia och Felix. Med tanke på vädret ser de ändå bra ut och kan bara bladmöglet bemästras så ska de kunna växa tre veckor till.

Stabilt.....ostabilt

Ja, det är väl så man kan sammanfatta väderläget just nu. Det verkar inte vara någon ände på allt regnande. Först nästan 50 mm natten mellan torsdag och fredag och så igår och inatt påspädning med ytterligare 20 mm. Dagen har ägnats åt att putsa rågstubben och så fick potatisen en behandling mot bladmöglet. Jag följer ingen bekämpningsmodell men det nästan tropiskt varma och fuktiga väder är rena dynamiten för utveckling av bladmögel. Det är bara att göra så gott man kan o hoppas på det bästa.

Och dansk väderlekstjänsten har gått ut med en varning om kraftig nederbörd på Bornholm. Har vi otur får väl vi också en rejäl släng med skeden.....

Inget skördearbete.....

De 40 millimeter som kom vilade som en tung skugga under dagen. Men rätt skönt faktiskt att kunna ta det lite lugnt och sätta sig ner på kontorsstolen och göra lite datorarbete. Det finns i regel alltid nåt som hopat sig efter några dagar utomhus.

Efter rågen blir det ju en del stubb o halm som kan ställa till problem för efterföljande bearbetning, speciellt som jag i regel odlar potatis efter råg. I år har jag fått låna Per Olas nya JD med frontlyft så vi passade på att koppla hans putsare i fronten och min där bak.

Jag har inte kört den så mycket men blev rätt imponerad över hur lättkörd den var. Jag lyckades till och med spela in en manövreringssekvens i vändtegsautomatiken. Ser framemot att få prova en Fendt, fylld av förväntan....

Sen ringde Uffe o sa att han var på väga att lasta upp den sista sladden maltkorn som blev över dagen tidigare. Man kunde gott se spår av 40 millimeter regn i den lilla högen och jag väntar spänt på analysen.

Per Ola o Uffe som öser upp det sista kornet

Uffe o bil 147

Strax efter ringer Magnus och frågar om jag kan ta en tur till oljefabriken i Karlshamn. Och eftersom det inte blir någon tröskning så säger jag ja. Tipptiden är 17.30 och jag frågar Ellen om hon vill följa med, vilket hon gärna vill. Efter några hektiska dagar med tröskning och Ellen på arbete i Danmark får vi några avslappnande timmar i lastbilen att sitta o prata o ha det allmänt trevligt. Dessvärre gjorde stressen uppe i Karlshamn att jag totalt glömde ta några bilder därifrån. Normalt brukar det kunna vara en utdragen process med köer och provtagningar innan man får tippa men den här gången var det bara att köra in o tippa efter en snabb provtagning. Blir det fler vändor lovar jag att ha med en rapport från fabriken i Karlshamn.

 

 Esther sitter o halvsover

 

Bloggaren själv bakom ratten.....

Det blev ett stopp på Sweden Rock i Norje för att äta lite gott denna varma o sköna sommarkväll.

40 mm regn!!!!

Nattsömnmen blev lite störd av ett enormt åskväder. Jag var inne på Bizmet:s registrering av blixtar när det var som värst och i princip hela Skåne var täckt med röda registreringar. Vi gick o la oss vid 10 och jag hade precist slumrat till när en blixt måste ha slagit ner alldeles utanför sovrummet för det small så vi nästan hoppade upp i taket. Och det höll nog på i alla fall en timmes tid och nu på morronen kan jag summera drygt 40 mm regn.

Tröskan utanför verskstadsporten i väntan på lite kylarrengöring

Gårdagens tröskning flöt på fantastiskt bra och jag lyckades avsluta mitt maltkorn och nästan grannens vete. Jag körde mellan fälten för att fylla upp hans vagnar och sedan tillbaka för att fortsätta med mitt maltkorn. Så vid femtiden blev det flyttning över till Per Ola och hans foderkorn. Vi körde där till vid halvåtta innan vi tvingades ge upp. Det hade gått att köra en liten stund men hårt nerslagen liggsäd gjorde att det började fösa framför axlyftarna.

Så det vara bara att åka hem och in med tröskan och in till Ellen som hade gjort delikata räkhamburgare åt mig o Tomas som hjälpt mig köra följevagn de sista dagarna och lasta upp lastbilarna. Det smakade fantastiskt gott och varsin kall öl till gjorde måltiden fullkomlig.

En första uppsummering av maltkornet ger en skörd på 5,75 ton i snitt med proteinhalter mellan 10,5 och 11,4. Ett resultat jag är fantastiskt nöjd med.

Så det var en dag i dur. Men som alltid är det något som inte går som man tänkt. Tyvärr ligger det en tre fyra ton maltkorn kvar i plansilon som nu också fått 40 mm regn. En av bilarna tyvärr var av det icke rutinerade slaget och han drog iväg med ett för litet lass. Det handlar om ungefär den mängd som nu ligger kvar. Det är en bil som normalt inte kör spannmål och som spom också är sparsamt utrustad och inte kan se hur stor lasten är. De som normalt är involverade i spannmålskörningen har alla vågutrustning så att de på några hundra kilo när kan se hur mycket det lastar. Och som vanligt är det ju kunden som kommer i kläm och får ta konsekvenserna. Frustrationen växte här under morgonen, så två minuter över åtta ringde jag upp transportledaren på LBC Eslöv och berättade för honom vad jag tyckte om hans sätt att lösa uppgiften under gårdagen. Han bad att få återkomma och resultatet blev nu att en bil kommer ut och hämtar den sista lilla sladden och kör den till plattan i Eslöv. All heder Fredrik för detta även om det hade varit ännu bättre om någon av de andra bilarna kommit igår och fått allt upplastat.

Här har vi en bil som var lite rädd att lasta...

Magnus gjorde verkligen vad han kunde för att tömma i silon men tvingades till sist att ge upp...

Växlande molnighet....eller mest moln

Jag lever ett ganska tätt liv planeringsmässigt som jag tror många gör inom lantbruket. Ellen är i Danmarkoch jobbar tre dagar med en coachingutblidning, så det är jag som ensam har ansvaret på hemmaplan. Och gissa om adrenalinpumpen gick igång vid 8 tiden när jag skulle lämna Esther på dagis o upptäckte att dörren var låst o det satt en papparslapp "Planeringsdag" på dörren. Det var bara att lasta in lilla Esther igen och uppsöka livlinan farmor. Det kom säkert ut en papperslapp om detta för typ tre månader sedan men en liten påminnelse hade ju inte skadat.

När jag sedan startade tröskan och skulle starta skördemätaren hade det tydligen hänt någonting för den bara startade upp för att visa texten "Data in this unit is in an unusable state". Ja, det kan man lugnt säga o antagligen har det väl blivit nåt mjukvarufel. Tyvärr har AgroTech (gamla LH Agro) i Ystad semesterstängt. Enligt uppgift ligger visst Mårten (ägaren) och guppar på en kanalbåt på en kanal någonstans i England drickandes engelsk öl o annat gott som hör England till.

Gårdagen hade ett ganska tålamodsprövande väder. Det började bra på morronen med sol efter ganska mycket fukt under natten. Men allt eftersom blev det mörkare o mörkare o precis lagom till bordet var påkopplat så började det stänka. och så höll det på av på under den timmen vi fyllde vagnen blev det bara blötare o blötare. Det var bara att kasta in handduken och äta lunch. Ett sånt förargligt regn som bara fuktar ungefär som en bra dagg men som gör det omöjligt att köra. Så vi åkte till lantmännen i Staffanstorp Tomas som hjälper mig att köra vagnen och jag för att hämta en liten del vi behövde till tröskan. Hem och montera den och efter eftermiddagskaffeet så bestämde vi att försöka igen. Men vad händer då???? Jo, det börjar stänka igen, inte lika mycket som på förmiddan utan vi kan fortsätta. Så jag fick rivit av ett fält till och efter ett telefonsamtal till Eslöv LBC och Linda så stod snart Magnus på plats hemma vid plansilon för att lasta upp ett lass korn till.

Vattenhalten ligger runt 20% och proteinhalter så här långt på 11,4 och 10,8. För en gångs skull inom intervallet.

Magnus nya bil, ett snyggt ekipage där det är Maria, hustrun, som bestämmer hur lackeringen på hytten ska vara. Men kvinnor har ju oftast ett bättre estetiskt öga och att resultatet blev alldeles perfekt kan ni ju se här.

Full fart igen....

Efter något fuktig morgon med dagg kom vi i så gång vid elva tiden med att tröska den sista rågen. Det var med lite ängslan som jag satt o tittade i backspeglarna den första tiden för att kolla att halmen verkligen kom ut där bak....och det gjorde den, skönt. Men så hade vi också justerat in avskiljningslagskorna enligt anvisningarna jag fick av Kjell-Arne, min gamla arbetskollega. Sen svor både Per Ola o jag att i oktober efter att mina potatis är ur jorden, ska tröskan ställas upp i min verkstad och den får inte köras ut förrän vi haft ute alla slagskor o kollat att infästningarna inte är deformerade. Detta kan vara en anledning till stoppet vi fick i lördags.

Rågen höll 23 - 24 % men det var bara att köra av den så jag kan få det sista lasset till Helsingborg.

Sen övergick vi till maltkornet vilket var en positiv överraskning, om nu skördemätaren inte visar alldeles fel. En snittskörd på 5,5 ton, med en vattenhalt på runt 20%, är i alla fall mer av vad jag förväntade mig efter sommarens ihållande torka.

Min mor bjöd på välbehövlig fika eftersom vi skördade alldeles utanför

Jag slog en signal till Linda, transportledare på LBC Eslöv och bekräftade att rågen var färdig för avhämtning och att vi om ett par timmar också hade ett lass korn. Och som vanligt inga problem. Jag skulle få två bilar under eftermiddan och det är verkligen skönt att få rensa upp i plansilon efter rågen så vi kunde tippa korn. Vi har haft gårdshämtning nu i fyra år tror jag. Första året använde vi Lantmännens gårdshämtning och jag bokade hämttider via nätet tog det SJU!!!!! dagar innan den första bilen visade sig. När man efter några dagar förstår att nåt inte är som det skall och försöker man ringa och hamnar i den snåriga djungel av vidarekopplingar som är så vanligt idag för att få folk att lägga på luren o ge upp. Men envis som man är får man till sist tala med någon person uppe i Lidköping som inte har någon aning alls eftersom jobbet är utlagt på privata åkare i Skåne som tydligen inte har kapacitet att utföra jobbet.

Därför började jag året efter att själv ordna transporten och det är rena himmelriket. Ett samtal till antingen åkarn direkt (Magnus) eller någon av transportledarna så har man besked på två röda sekunder, och besked man kan lita på. Och som alltid, även om det är ett dåligt besked är ju detta bättre än inget besked alls.

Allt som allt hade vi skördat vi nästan 20 ha när jag kopplade av skärbordet strax efter 9, vilket jag är väldigt nöjd med.

Här tar Danny ett vigt hopp över draget på släpet

Här har vi Anders Håkanssons nya lastbil. Men nånting är visst fel, det verkar som om han inte hade tid att få på kapellet på bilen. Som ni kan se så kör han med den gamla stilen med lös pressenning. Men ett nytt fint kapell ska visst vara på väg.........

Solen strålar

Perfekt tröskväder. Snart dags att sätta igång. Hoppas att allt håller, inklusive mitt pressade tidsschema. Tyvärr är det ingen av väderleksrapporterna som ser helt lovande ut. Det är bara att hoppas att de har fel....som vanligt.

Det blev en hygglig blöta....

Regnet från lördag kväll till måndag morgon gav allt som allt 27 mm. Ytterst välbehövliga droppar. Här har i princip inte fallit nåt sen mitten av Juni så det var extremt torrt. Regnen har antingen gått precis västerom eller österom oss. Ett av de polska lågtryck som drog upp kunde vi nästan se hur det regnade en bit bort men inget här. Och kan det bara stabilisera sig igen är väl ingen skada skedd för spannmålen.

Dagen ägnades istället åt potatisen. Jag var iväg till Helsingborg för att ta en växtsaftanalys på dem för att se om det finns något som fattas. Jag är inte helt säker på nyttan med det men ibland måste man följa sitt inre och jag brukar efter analysen tillföra fosfor och ibland kalium i samband med bladmögelbesprutningarna. Men i år har jag inte gjort något eftersom jag tror att plantorna har varit tillräckligt stressade av torkan som det var. Det var också en skön känsla att låta bevattningen stå. Den har varit igång oavbrutet sen den första Juli. Och så gjorde jag en bladmögelbekämpning. Skönt att kunna göra den i lugn o ro utan att stressas av att man skulle tröskat också.

I morron blir det troligtvis tröskning igen. Vi börjar med rågen (bil är bokad som hämtar vid tre) och sen blir det korn nånstans, antingen hos mig, Per Ola eller min Granne Stig som vi också tröskar åt.

I väntans tider

En mellandag......

Regnet fortsatte att falla under det mesta av dagen. Fram till nu (kl 08.30) måndag morron har det fallit knappt 25 mm som gör fantastiskt gott på allt som fortfarande växer. Och får vi bara bättre skördeväder är nog ingen större skada skedd.

Så det blev lite mys med min lilla dotter på förmiddagen, samtidigt med lite tittar på vädret. Jag hade fortfarande en förhoppning om matt rågen kanske kunde avslutas och lastbilen med full, men efterhand som dagen gick grusades förhoppningarna allt mer.

Under eftermiddagen ringde Kjell-Arne, en gammal arnbetskamrat och vän. Han hade läst min blogg och han hade lite tips o råd kring problemen med tröskan dagen innan. Han har jobbat med teknisk service på LMB och Lantmännen Maskin för CLAAS sedan början av 80 talet och det han inte kan om dessa tröskor är inte värt att veta. Så vi ska bla. kolla avståndet mellan de 8 avskiljningsrotererna och avskiljningslagskorna och också se om det finns en deformation på infästningen av dem som gör att det lättare blir stopp. För ett stopp är definitivt inget man vill ha och jag fortfarande så öm i fingertopparna efter att ha dragit ur stoppet att jag knappt kan skriva.

Så när klockan blev fem kom Per Ola och vi kunde ta hem tröskan o lastbilen från fältet. Jag var lite orolig att regnet kanske skulle ha gjort det besvärligt att få ut bilen men det var ju bara att försöka. Nu fick jag testa Magnus nya lastbil för första gången "på riktigt". Jag fördelade om vikten på boggin och lade över mer vikt på drivhjulen. Detta sker över luftfjädringen och det är bara att titta på en display och se hur mycket vikt man har på de olika axlarna. Sen var det dags att pröva den nya växellådan. Det känns väldigt ovant att det inte finns någon kopplingspedal att trampa på som hans förra bil hade när man ska igång. Å andra sidan finns det ett "mjukisläge" där växellådan nästan uppför sig som växellådan på en lastmaskin. Det är perfekt vid tillfällen som dessa så att man inte får hjulspinn eller motorstopp. Och hela färden ut från fältet gick som en dans.

På vägen hem passerades föräldrarna där Esther var placerad. Esther, som är ett stort lastbilsfreak (hon säger bassill istället för lastbil) blev överlycklig när hon förstod att hon skulle få åka med far i lastbilen.

Denna dagen - Ett liv

De flesta har väl sett Astrid Lindgrens Saltkråkan och farbros Melker ett man som alltid har goda intentioner men inte alltid lyckas så väl och när han reflekterar över det som hänt fäller uttrycket för min rubrik.

Vaknade upp till ett extremt gråmulet väder, riktigt "falltalssänkande" med nästan dimma och ett dis som solen knappt orkade lysa igenom.

Vi började tröska råg igen vid 10 tiden men vattenhalten låg runt 25, så det var lite väl häftigt. Vi bestämde att det fick bli Per Olas korn istället så att han kunde fylla upp en av sina gastäta silos och stängs till den. Sagt och gjort, vi åkte iväg. Tillsaken hör att det var vallinsådd. Ganska renat och fint men precis när jag ska ta det sista av en kil får jag tag om strängen bredvid och just där är den full av genomväxt gräs. Jag ser vad som håller på att ske men hinner inget göra förrän den gått hela vägen och pang - cylinderstopp. Alla har väl fått den känslan, fan hur dum kunde man vara. Men gjort är gjort och det är bara ut med spettet och försöka få loss. Per Ola kommer efter ett tag och när vi kikar efter är cylindervariatorremmen tvärt av...

Så det är bara att ge sig av hemåt mot verkstaden. Samtal till Staffanstorp och efter lite dividerande kring olika variant kommer vi fram till att den finns i lager. Ellen, fru, kastar sig i bilen och vi mekar.

Så, faktiskt mindre än två timmar efter att jag drog sönder remmen backade tröskan ut ur verkstaden för att fortsätta på rågen. Magnus, som jag hjälper att köra lastbil ibland, ringde o sa att bilen var klar för dagen och att han kunde ställa ut den så jag kunde fylla direkt.

Vi kopplar bordet, jag startar tröskverket och har en känsla av att något låter onormalt men skakar det av mig och börjar tröska. Jag kör 5 meter o sen är det tvärstopp, cylindern står stilla. Alla som kört tröska känner igen känslan man får.

 Eftersom det var alldeles utanför gården var det gott om folk på plats så var hjälpen nära. Ni kan se på bilden vad som hänt. Drivremmen till en av de 8 avskiljningscylindrarna var mitt av och här hade givetvis varit stopp redan förra gången när variatorremmen. Det är vid sådana här tillfällen man förbannar sin dumhet och inte förmår hålla huvudet kallt. Tittar på klockan och den är tjugoöverfyra. Provar numret till reservdelar i Staffanstorp där man blir omkopplat till ett annat nummer där ingen svarar men man blir uppmanad att prata in ett meddelande, Men ännu, dagen efter när jag skriver detta har ingen ringt tillbaka vilket faktiskt är rätt så dåligt.

Lilla Esther tittar bekymrat på vad som händer.....

Uppgivenheten är total men jag ringer Åke som är en gammal räv på CLAAS o kan dess tröskor på sina fem fingrar. Berättar mitt dilemma och vill ha lite tips av honom för att ta hand om stoppet. Att få tag i en rem det har jag gett upp. Men han tycker jag ska ringa verkstadschefen i Staffanstorp. Jag gör detta och han lovar att se vad han kan göra. Han får numret på remmen av mig och när klockan är tio i fem ringer han tillbaka och säger att reservdelsnumret är obekant och att de stänger på huvudlagret i Malmö om tio minuter. Jag tittar på remmen igen och ser att jag läst av fel. Han får numret och ringer igen två minuter senare o berättar att remmen är fixad, det är bara att åka till Malmö och hämtar dem. Det är så man blir tårögd och jag tackar än en gång verkstadschefen på Lantmännen i Staffanstorp, Magnus Ekman, som gjorde mer än han behövde denna lördag eftermiddag och de människor på lagret i Malmö som jag inte vet namnet på och på några minuter innan de skulle stänga lägger ut remmen utanför grindarna.

Så, två timmar senare är tröskan färdig igen och samtidigt som vi stänger sista luckan på den känner jag dropparna komma. Jag har ju gett  mig den på att tröska av rågen och på lastbilen. Tid för tippning av bokad och nu fick inget mer hända. Det småregnar hela tiden och efter drygt en timme pressar jag väl lite för hårt för plötsligt hör jag ett ljud och lamporna börja blinka samtidigt som jag hör att tröskcylindern håller på att stoppa igen. Kastar mig över stoppknappen och tittar bakom maskinen, INGEN halm där. Jag förstår vad som hänt, hela tröskan är full av blöt halm. Och för de som känner till denna typ av tröska vet att det är inget roligt arbete som ligger framför en att rensa ur stoppet vid tröskcylinder och åtta avskiljningsrullar. Jag är beredd att ge upp flera gånger men PO är envis som synden och säger att hem åker vi inte förränn tröskan snurrar. Det hinner bli mörkt innan vi är färdiga men strax innan 10 kliver vi in i köket för en välförtjänt måltid.....

Som man kan se var vi för skitiga för att komma in med kläderna på .....:-)

6 aug. en dag är aldrig den andra lik

Det finns dagar och så finns det....dagar. Förrgår var en sådan dag att man nästan hann med allt det man hade bestämt sig för. Och innan kvällen var slut hade vi hunnit riva av ett lass råg till mig också. Så jag gick ganska nöjd till sängs.

Redan när vi öppnade den högra sidoluckan på tröskan började det. Utrymmet innanför var fullt av råg av någon anledning och jag vet att när det är så får rensfläktarna ingen luft. Det vara bara att rensa o efter en  20 minuter var vi klara. En runda på fältet senare kunde det konstateras att felet var kvar, och inte så konstigt egentligen eftersom vi bara rensat o inte letat fel. Efter lite letande kikar jag in i tröskan och ser att förberedningsplanet var helt igenproppat av kornboss vilket gjort att det stoppade upp på förberedningsplanet. Platsen är inte den lättaste att komma åt men Per Ola, som inte är rädd att skita ner sig, kastar sig in handlöst på sållen med en liten handräfsa för att rensa. Då är man glad att man inte är ensam om alla problem. Efter en liten stund kunde vi dra ut honom igen för att fortsätta.

Lyckligtvis stod vi utanför mina föräldrars hus och min mor hade oroligt observerat vad vi höll på med. När vi nu var klara tyckte hon det var dags för mat, ett erbjudande vi inte kunde motstå. Så det blev snabblunch bestående av köttbullar, stekt korv och råstekt potatis, en riktig lyxmåltid i skördetider. Tyvärr blir det för mig som sitter i tröskan nåt man hoppar över.

Tillbaka på tröskan kunde jag konstatera att allt funkade som det skulle förutom då möjligt vädret. Det var varnat för regnskurar i de västra delarna av Skåne. O befinner man sig mittpå så finns det kanske anledning att tro att de kan dra upp. Mycket riktigt, efter en timme började det dra ihop sig och då börja man istället spekulera över om det ska dra upp eller ej. Denna gången var vi lyckliga, jag kunde se hur det regnade kraftigt bara en kilometer bort medan via bara fick ett par stänk. Samtidigt som jag gärna sett att det hade vräkt ner över  potatisen. Lund fick visst 44 mm och Flyinge, mindre än en mil bort 32.

Så vi fortsatte tröskningen och snart gick det två skurar öster om oss och även denna gång klarade vi oss. Efter att fältet var avslutat så var jag tvungen att rensa haspeln från råg som lindat sig. Ibland hänger hjärnan inte med för när sedan vi startade igen hoppar haspelkedjan av, går i sönder, och kröker sig. Hem till verkstaden, fixar det och precis när vi var klara så var det vår tur att få regn. Bara irriterande droppar, men tillräckligt för att det inte skulle gå att köra. Sen kom det ett par skvättar till och efter det vra det bara att koncentrera sig på att få igång bevattningsmaskinen på potatisen.

6 Augusti

Faktiskt är skörden igång sedan två dagar (4 aug.). Det är konstigt, det kommer nästan alltid lika snabbt och överraskande för mig och detta året var inget undantag. Efter lite batterikrångel (batterierna var stendöda av nån anledning) så brakade den gamla V-åttan igång med hjälp av dubbla starthjälp laddare.

Första grödan att skörda var raps hos Per Ola. Efter lite småkrångel med de elektriska sidoknivarna så kom vi äntligen igång och det finns inget mot känslan av att komma igång med skörden.

Bara ett par minuter senare ringer Magnus och berättar att han var på väg med lastbilen. Han är åkare på Eslövs Lastbilcentral och det är han som sköter våra spannmålstranporter och eftersom arbetet för dagen var slut och han skulle leverera rapsen dagen efter stå ställde han ut bilen på fältet så det var bara för mig att fylla den. Skönt eftersom vi då slapp att lasta om. Raps är inte det roligaste att lasta om, det blir fort ganska halt i plansilon vi använder.

Vi var rädda att det var i tidigaste laget att sätta igång men vattenhaltsmätaren i skördemätaren på tröskan visade runt 18 till 20% så det var bara att köra. Torkavtalet gör ju att man har en avvägning mindre att ta ställning till. Dessutom har jag en känsla av att spillet blir mindre med lite fuktigare gröda och så får vi ner mindre skräp på sållen.

Halv nio var allting färdigt och vi kunde köra hem grejorna och Magnus hade fått ett riktigt rejält lass på bilen. Hur mycket berättar jag inte här, det kan ju finnas nån från ordningsmakten som sitter och läser. Och så fick jag äran att få premiärköra hans splitternya Scania, inte dåligt måste jag säga, även om den låter som en symaskin med sin sexa istället för den gamla V-åttan som han hade innan. Men det är ju lastförmåga som räknas o inte muller o hästkrafter o bilen är nästan 1 ton lättare än den gamla.

Hur som helst blev det drygt 4 ton våt vara per hektar vilket man får vara nöjd med på grund av den extrema torka vi haft i våra trakter under sommaren.

Efter en utflykt till Staffanstorp igår morse för att hämta nya batterier!!!! så kunde skördearbetet fortsätta. Det var foderkorn hos Per Ola som jag uppskattar gav strax under 5 ton per hektar. Skördemätaren i tröskan är inte kalibrerad än så det blir en grov skattning. Det syntes också här tydliga tecken på torkan med väldigt små kärnor. Halmmängden var det inte nåt fel på efter en ovanligt kall vår med också mycket regn. Men sedan midsommar har vi lidit av torka och det ser vi nu resultatet av nu.

Trots detta låg det mesta platt till marken efter ett par kortvaríga regnskurar under sommaren. Jag tackar min lyckliga stjärna att värdet igår vara strålande torrt vilket gjorde att det bara var att köra på trots detta och vid halvsju var vi färdiga.

Efter tankning blev det så transport hem till mig. Efter att ha startat bevattningspumpen (potatisen) börja vi på mina råg. Har har alltid lite fjärilar i magen för den, särskilt nu när det talas om ostadigt väder.

Den katastrofala hösten 2006 sitter fortfarande i färskt minne då vi efter extrm sommartorka istället fick massor av regn precis när vi skulle börja skörden med grodda ax och fastkörningar av tröskan som följd. Men pulsen gick ner när vi kom igång jag jag fick se att vattenhaltsmätaren pendlade på strax över 20%. Vi körde av strax över ett bil lass och skörden ligger en bit över 8 ton. Betydligt sämre än de senaste åren men säkert ändå mycket bättre än maltkornet.

Så, nu är jag framme i realtid o sitter o läppjar på mitt kaffe och funderar över vad jag ska göra med spannmålen. Priserna har ju stigit här sista tiden och jag har haft svårt att bestämma mig om jag ska lägga nåt på depåavtal. Men nu blir det lite depå på maltkornet och ett råglass o sen chansar jag på att rågen har nått sin topp här o nu...Ett pris runt 1,35 är ju inte helt tokigt.......

På återhörande.....

Första bloggandet

Hej!!!


Jag heter Anders och bor på gården Roekull som ligger utan för by Löberöd ca 20 km nordost om Lund. Där bor jag tillammans med min familj som består av  Ellen min fru och våra barn Arthur (14) och lilla Esther (2). Och så höll jag på att glömma bort hunden Olga.

Gården är på drygt 70 ha med växtodling bestående av spannmål (maltkorn, råg, havre), sockerbetor och potatis. Spannmålen leveras under skörd till Lantmännen med torkavtal och med lite depåavtal mest för att känna att man har lite möjlighet att påverka priset. Jag kan nog säga att hittills har det inte varit nån bättre affär. Men förhoppningsvis lär man sig så småningom och så har man ju känslan att till en liten del kunna påverka det ekonomiska utfallet.

70 ha är ju som de flesta kan förstå i minsta laget för att försörja en familj så förutom lantbruket så jobbar jag med översättningar av olika slag inom lantbruksmaskinbranschen, mest översättning av instruktionsböcker och broschyrer. Sen är jag också god vän med Magnus, åkare på lastbilscentralen i Eslöv, som jag byter av ibland när hans körtider inte räcker till. Det är mest transport av sockerbetor och hp-massa under hösten men det brukar också bli en del spannmålskörning nattetid när lokala spannmålsplattor ska tömmas och köras till de stora lagringsorterna för att ge plats åt ny spannmål.

Tröskan, en CLAAS 116 CS äger jag tillsammans med Per Ola sedan 8 år tillbaka. Det är det bästa jag ( eller vi) har gjort. Nu blir det tid över till annat samtidigt som tröskningen går snabbare än någonsin. Som en positiv bieffekt får man ju också lite social kontakt och kan bolla funderingar och ideer. Att Per Ola dessutom är gammal utbildad maskinmekaniker gör inte saken sämre. Man känner sig nästan som en formel 1 förare om tröskan krånglar, då det bara är att lyfta luren och så är Per Ola på plats o fixar felet. Sen brukar jag oftast föreslå att jag hämtar delarna, under tiden som Per Ola mekar. I det sammanhanget är det en fantastisk tillgång att vi har Skandinavienlagret för reservdelar bara 4 mil bort. Faktiskt har vi aldrig, under snart 9 säsonger, någon gång blivit stående utan reservdelar utan delarna har alltid legat på flaket på pickupen när jag vänt hem igen.

När det gäller maskinsamarbetet så samarbetar vi också med jordbearbetning, sådd och sprutning. Och så byter vi lite arbetstid, när Per Ola har fullt upp med sin vall så rycker jag in hos honom och när det gäller min potatis så är Per Ola på plats och stöttar upp mig.