Små små detaljer gör det....

Det fantastiska höstvädret fortsätter. Det ser ut som om shortsen hänger med in i Oktober och det är nog nytt rekord. Nu spås det sämre väder i nästa vecka men vi får hoppas det inte blir så farligt. Veckans varma väder och uppehåll har ju gjort att det skapats en liten marginal och att det tål lite regn.

Det är meningen av skörden av Victoria potatisen ska igång i nästa vecka. Det finns signaler som tyder på att man öppnar upp en tippunkt i Kävlinge så att vi i kan leverera. Jag vill ju helst plocka dem och så iväg direkt. Tanken är att vi börjar på måndag med att göra öppningar i fältet med radodlingshjulen på.

Igår började vi ogräsbekämpningen av höstsäden. Tanken var att det var Per Olas nya traktor som skulle gå för sprutan. Problemet var bara att få hastighetssignal till sprutdatorn. Det fanns redan en hastighetsgivare för an Amazone spruta på traktorn och den hade vi redan provat utan resultat. Så det bestämdes i går morse att den skulle bytas ut mot en LH givare. Så sagt och gjort, snabbt iväg till Staffanstorp som hade en i lager. Så till Per Ola som redan var igång med förberedelserna för montering. Enda problemet var att vi inte riktigt visste vilka kablar som skulle anslutas var. Efter koll i en gammal monteringsanvisning från LH Agro som jag hade i datorn så var vi ganska säkra på hur vi skulle göra. Det var tre kablar som skulle lödas fast i ett anslutningsstick. Enda problemet var att när vi sedan provade så fick vi ingen signal. Då sprider sig paniken. klockan är halv två, Per Ola vill ut och pressa sitt ensilage och jag vill komma igång med sprutningen. Paniken är total. Jag vet att Mårten på LH Agro är i Italien på semester men vad gör man, jo man provar att ringa förstås. Jag fångar honom mitt i lunchen, som består av en fantastisk italiensk pasta, och jag berättar min belägenhet. Jag får ett svar som han säger kan rabbla upp i sömnen. Svart är signal, blå är spänning och brun är jord. Och vi har bytta plats på spänning och signal efter att tittat på fel anvisning. Så det blir fram med lödkolven igen, och vips, allting fungerar

Så nu är Per Olas vete sprutad och idag står min på tur. Och jag kan se genom fönstret att vi får ytterligare en  fin sensommardag.......

Pappa, himlen är rosa....

Esther kom in här på morgonen och ropade "himlen är rosa". Och visst är det ett dramatiskt himlaspel.

Inomhusarbete.....

Det kan tyckas konstigt att sitta inomhus när höstvädret visar sig från sin allra bästa sida. Men dessvärre har jag en del "kontorsarbete att utföra, Bintjepotatisen är uppe, den sista rågen sådde jag igår efter potatis. All potatisplockning är uppskjuten till nästa vecka på grund av att Procordia inte vill ha in den, varken till Eslöv, eller till lagerhusen i Kävlinge. Och jag vill helst inte ha potatis i stuka för länge. Den bästa platsen potatisen kan ligga i är i marken. Så inte förrän nästa vecka kommer vi igång igen med plockandet. Och som det ser ut ska det fina vädret hålla i sig också en bit in i nästa vecka och jag har inte mer än cirka fyra fem dagar att plocka potatis. Så det blir till att sitta inomhus och försöka göra lite nytta.

Lite av varje....

Det är ett tag sedan jag satte mig ner och skrev. Det har dock varit en hektisk vecka men det mesta har faktiskt gått åt det positiva hållet. Upptagningen av Bintjepotatisen avslutades till sist i fredags efter en hel del strul under veckan. Först i onsdags när jag skulle iväg med ett lass potatis ut till Kävlinge med tipptid kl. 11.15. Vet inte vad som hade hänt, det var ingen annan som visste heller konstigt nog, så det innebar att tippbandet var tomt för nog alldeles innan kl. 12.00. Vad händer då, jo personalen går på lunch naturligtvis och det är ju inte att säga om, men nånstans har det brustit i planeringen med tipptiderna det är helt klart. Men så, några minuter i halv ett kommer vi så igång.

Vagnen upptippad och i väntan på att banden skall komma igång

Här står Kristoffer och kontrollerar mina potatis. Man är alltid lite orolig att han ska hitta något som är dåligt, men det gick bra den här gången....

Bäst som jag står och tippar sista lasset så klättrar det upp en sur och oförskämd åkare på den lilla plattformen bredvid tippfickan och börjar direkt insinuera att jag inte är lojal och inte samarbetar. Här ska man läsa, att han tycker att han ska få de tipptider som han vill ha och sedan får vi lantbrukare samsas om resten. På en fråga om hans tid är dyrbarare än min så blir han i alla fall tyst, men står kvar provocerande. Det är tur att man kan behålla lugnet i sådana här situationer... :-)

Nu vill jag säga att denna person inte är representativ för  lastbilschaufförerna som kör till Solanum. Tvärtom har vi alltid ett gott snack, men som sagt, alla kan man inte vara kompis med.

Detta innebär att dagen är förstörd och jag ringer till Stig för att plocka upp hans potatis eftersom det blivit för sent att kunna fylla upp vagnarna hemma. Det går fint till jag får in en stor sten i maskinen som behöver lyftas ur. Det är i och för sig tur för jag ser samtidigt att en hydraulslang gått läck och måste bytas. Det är bara att åka hem och demontera den. Klockan är så mycket att skaffa ny slang får bli nästa dag.

Torsdagen börjar med montering av ny slang och vi kan börja plocka. Det är blött och definitivt inte bra att plocka och ett par gånger kör jag stopp i maskinen. Man kan definitivt säga att mitt humör inte är på topp, men jag vill så gärna får upp de sista knölarna. Rätt vad det är så ropar Ellen att det är nåt konstigt ljud och jag upptäcker att en av gummipiggmattorna på maskinen håller på att dela sig. Det är bara att lyfta upp o köra hem.

Hem och ett samtal till Per Ola som kommer förbi och hjälper mig att få av mattan. Jag har inga delar hemma för att laga mattan. Det blir ett samtal till AT service i Höganäs som lovar hjälpa mig att fixa till mattan. Så in med mattan bak i pickupen.

Anders nitar i ett nytt mattlås...

Nu är det nästan 10 mil till Höganäs så innan jag är tillbaka så har det mesta av dagen gått. Men innan den är slut så har den med Per Olas hjälp kommit på plats igen. Det kan inte sägas för ofta, men han är en ovärderlig hjälp när det strular och han nekar aldrig att ställa upp.

När fredagen kommer är det som att komma till ett helt nytt fält. Där vi dagen innan knappt tog oss fram går det nu att köra nästan obehindrat och jorden faller sönder på ett fint sätt. Det är otroligt vad lite torr vind kan göra.

Så upp med potatisen, hem och koppla plogen. Så vid sjutiden är fältet plöjt och klart för att ligga o torka under helgen.

Potatisfältet under plöjning...

Så blir det lördag och klockan ringer vid halvsex. Upp, äta frukost, och så packa grejor för helgens lastbilskörning. Det är mat, sovsäck och tidningar som skall med. Ett särskilt tack till Ellen som alltid packar min matlåda med kärlek och lite trevliga överraskningar att mumsa på. Så iväg för att hämta  lastbilen för att lasta massa.

Det går fint och jag har missbedömt tiden det har att köra till Torhamn, lite öster om Karlskrona så jag är ute i mycket god tid. Men bättre det än för sent.

Vi är tvungna att vänta ute på vägen eftersom det är för trångt uppe på gården...

Det är många väldigt vackra platser man lossar massan på. Detta är definitivt en av dem i den Blekingska skärgården. Värdet var också fantastiskt.

Efter så 1,5 timmar är det så dags att få lastat av massan. och rätt vad det är är jag på väg mot betor i Fjälkingetrakten. Inga bilar i kö och Mattias som lastar så efter en kvart är jag så på väg mot Örtofta.

Mattias fyller med van hand rensverket...

Här ramlar betorna ner. Det gäller att hålla rätt på vikten eftersom Nordzucker endast betalar för lagliga lass. Eventuellt överlass får man inget betalt för. 

I Örtofta är det av med betorna, tvätta rent flaket upp på kontoret för att att få vågkortet för att lasta nästa lass massa.

Här är "vågen". Här sitter all personal som har hand om alla in- och utleveranser av betor och betmassa. På helgerna är det lite glesare befolkat.

Utsikten är total över vad som sker....

Så vid sextiden är det dags att vända bilen mot Kalmar med nästa lass massa. Efter nästan 4 timmar är jag så framme i Kalmar och efter en hamburgare är det rätt skönt att krypa ner i sovsäcken med en tidning. Det tar inte många minuter så sover jag.

Vid halvsju är jag uppe igen och tar en morronfika. Jag ringer Fredrik som jag vet är ett par bilar före att lossa  och han lovar ringa tillbaka när jag kan rulla fram till gården. Så strax efter åtta rullar jag så iväg. Att tipp av massan kan vara lite lurigt, eftersom den har en förmåga att klistra fast i flaket. Men allt går som en dans och jag är snart på väg ner mot Skåne igen.

Väl framme vid bethögen ser jag då tre bilar före mig. Men det värsta är att rensverket står stilla. Det visar sig att en slang gått sönder och det har sprutat olja överallt. Tiden går och efter två långa timmar så lyckas till sist rensverket komma igång igen. Alla heder åt Anders som med andra slangar han hade med sig lyckades få igång rensverket igen. Sen ska han nog lära sig att kanske mata på lite mindre betor när de är fulla med tung klistrig lera, för jag misstänker att rensverket var lite överbelastat och det var därför som slangen sprack.

Många goda råd levereras till Anders som sitter uppe på maskinen....

Kön av bilar som skall lastas växer sig längre och längre

Kan ni se vem som arbetar... :-)

Ja, så var vi så framme vid måndag och det som gäller idag är att leverera den sista Bintjen, harva potatisfältet och så att så råg.

Till siste en bild som Ellen skickade till mig via MMS. Ja, det gäller verkligen att ta ut svängarna och veta vart man har sitt ekipage. Vägkanterna på småvägarna är förädiskt mjuka.....

Så kan det gå när man inte tar ut svängen....

.

Vädret...

Väderleksrapporterna ser för första gången på länge riktigt ljusa ut.... Härligt, för vi klarar oss nog utan nederbörd fram till jul i alla fall...

P....som i potatisplockning

Så kom vi då igång med potatisskörden, lite hastigt och lustigt. Fick en leveranstid i morgon och då är det svårt att tacka nej. Så det blev till att rivstarta och köra ut vagnarna. Och vid ett tiden startade vi. Man kan lugnt säga att fältet hade mått bra av att torka upp lite mera. Redan på första draget fick jag backa ett par gånger för att ta sats. De smala radodlingshjulen drar inte heller så bra och maskinen drar snett i traktorn. Det är speciellt känsligt när fältet skall öppnas upp, man vill ju helst inte sprätta upp potatisen med traktorn.

Jag var emellanåt och lite djärv med hastigheten och körde stopp ett par gånger.

Ett ofrivilligt stopp

Med lite "slir" på kraftuttaget så ramlade den här lerhögen ur maskinen

Man kan gott se att jorden är vattenmättad...

Ett lågt perspektiv..

Min far på besök för att kolla hur det gick...Tror det blev godkänt... :-)

Så här nu på kvällen står lassen med presenningen på för leverans i morron förmiddag. Och så blir det däckbyte till de breda hjulen på traktorn. Förhoppningsvis ska vi kunna kravla oss fram...

En liten utflykt....

Gårdagen var bestämd för lastbilskörning. Betsäsongen har ju som sagt gått igång här i Skåne och det är ju inte bara betor som skall till sockerbruket utan nästan lika mycket skall bort från bruket också. En siffra i sammanhanget är att enbart när det gäller betorna till bruket så är det ungefär 17000 ton!!!! varje dygn. Och en lastbil lastar cirka 37 ton av den varan så det blir en del lass.

Det jag hjälper till med är att leverera ut betmassa, det som blir över när man pressar ut sockret ur betorna. Innan det lastas ut tillsätter man också en del melass för att det skall smaka bättre och ha ett större energiinnehåll. Korna gillar det i alla fall och det sägs att det är som att "sätta turbo på kon", den mjölkar några kilo mer.

Allt sker efter ett noga uppgjort schema där allting är styrt. Det är Linda på LBC i Eslöv som styr med järnhand vem som skall leverera vad och var. Och hon gör det med äran för jag vet vilket problem det kan vara att få allt på plats.

Här lastas betmassan. 36 ton är den tilldelade mängden för varje lastbil. Lägg märke till Magnus nytvättade lastbil......

Utlastningen är uppdelad i 4 sektioner där var och en fylls på efter hand för att sedan tömmas helt. Det finns en regel som säger att betmassan endast får vara ett visst antal timmar gammal då den levereras till lantbrukaren....

Dagens mål var Orraryds gård som ligger lite sydost om Växjö. En inte så lång runda, det tar ungefär två timmar enkel tur. Esther ville väldigt gärna med så bilen packades full med böcker, kudde och filt.

Vi var ut i god tid före vår lossningstid så vi han med fikan innan det blev dags att lossa.

Det finns tre alternativ för att få massan levererad. Antingen i bulk där den tippas i plansilo, eller i rundbalar från sockerbruket eller som här, att den förpackas i en plastkorv.

Här lastas massan över från bilen. David ser till att inget lämnas kvar...

Om ni tittar omedelbart till vänster om skopan så ser ni Esther som tränar klättring...

Efter en stund så var det då dags för mig att backa till. Efter lite trixande så stod bilen på rätt plats så, att Klas som kör packarmaskinen, enkelt kunde nå över till släpet.

Esther övervakar lossningen från hytten...

Klas styr kranen med säker hand. Så har han också hållit på i många år...

Det är inte många smulor som behöver rensas för hand...

När sedan lossningen är klar är det betor på retur som gäller. Så ner mot Sölvesborg och via småvägar ut till en betstuka. Det gick så fort att jag glömde bort att ta några foton där, så det får bli till nästa gång. Vig halv sju anländer vi så till socker bruket och strax innan sju är uppdraget slutfört. Det var två nöjda och lite trötta transportörer, Esther och jag, som tog pickupen hem till mamma....

Här ett par länkar man kan kika på...

http://www.sockerbetor.nu/

http://www.nordicsugar.com/sv/foder/noetkreatur/hp-massar/

Höstsådden färdig...nästan...

Det har varit ett par hektiska dagar, men nu är höstsådden i princip avslutad. Det som återstår är att så lite råg på det första potatisfältet som blir färdigplockat. Om väder och andra makter, som Solanumodlarna i Kävlinge, är välvilligt inställda vill säga förstås. Och det finns ljusglimtar ibland värderleksrapporterna. Lite regn i natt men sedan skurar i lite mindre omfattning och en tendens till stabilisering i slutet av veckan.

Plöjningen forsatt under fredagen och vid middagstid var jag färdig. Men fältet var fortsatt blött bitvis men det vara bara att försöka att paddla sig igenom med plogen. Vill man ha sått i år kan man inte vara kräsen med förhållandena. Marken i spåren är så förtätad att den inte släpper igenom något.

Det stod verkligen vatten upp i ytan...

En tillfällig våtmark som alldeles strax skall under plogen. Lägg märke till  sädesärlan som snart blir av med sitt fågelbad...

Efter att plöjning var avslutad var det så dags med lite gymnastisk övning. Först av med 16!! frontavikter och så på med dubbelmontaget på traktorn. Först i tur att harva var ett fält hos Per Ola efter vall han strax inna plöjt upp. Ett fördel med vall ett år som detta är att den sugit upp en hel del av det vatten som fallit under sommaren och hösten. Resultatet som ni kan se blev faktiskt riktigt bra.

Det är en vy som denna som gör att livet känns lättare att leva....

Igår var det så dags att fylla såmaskinen och sätta igång att så. 30 ha fördelat på 4 skiften och med ett utsädesbyte så jag visste att jag hade några timmar framför mig. Ett litet orosmoln var en något diffus väderleksprognos som talade om eventuell något regn under dagen. Och med tanke på all den fukt som redan fanns i marken så klarar den inte mycket mer än några droppar innan det inte går att fortsätta.

Såekipaget i väntan på fyllning

Först sådd av Per Olas vete sedan byte av utsäde till min råg. Kennet hjälpte mig att harva upp och han lyckades kravla sig över surhålen utan att köra fast. När jag så stannar hemma på gården för en snabb fika så börjar det komma stora otäcka droppar.Jag får lägga presenningen på såmaskinen  för säkerhets skull. Tänker att om jag gör det så kanske det slutar regna. Vet inte om det på grund av detta, men strax så slutar det igen.

Jag blir förvånad över hur pass väl jorden reder sig trots de svåra förhållandena. Undantaget de allara värsta surhålen där jag med nöd och näppe kravlar mig igenom så är jag överraskad hur passa bra det går. Och nu när jag skriver detta är det fortfarande uppehåll, fantastiskt bra för att jorden skall hinna återbilda sin struktur efter sådden......

Grusade förhoppningar.....

Arbetet med att förbereda för höstsådden fortsätter. Inte för att det är alldeles akut men det är skönt att få det undan innan potatisskörden skall igång. Och planen är att detta ska kunna ske under nästa vecka. När det gäller förberedelserna så påminner det mer om sen höstplöjning av betfält när traktorn tidvis vadar fram i vatten.

Nu var humöret lite bättre när SMHI under flera dagar pratat om en högtrycksrygg som skulle stabilisera vädret lagom till helgen. Det har skvätt lite hela tiden se senaste dagarna men man har ändå gått att se en viss upptorkning på de plöjda fälten. Men igår grusades alla förhoppningar om att kunna komma igång att så idag. Plötsligt ser man, under tiden som man sitter i traktorn och plöjer, att väldigt mörka moln har sin kurs ställd rakt mot mig. Det är nästan som bombarmadorna mot Tyskland från andra världskriget, efter några minuter kommer då första omgången, följt av några minuters uppehåll följt av nästa omgång. Och så håller det på under det mesta av eftermiddagen. Och för varje skur blir det sämre och sämre att plöja. Och definitivt blir det ingen sådd idag.

Regnskurarna igår gav 6 mm, men med den blöta som redan finns i marken känns det som 30.

Vy ut över ett vattenmättat fält

Ny vecka.....

Upptäckte att det är några dagar sedan var var här inne senast. Potatisen är blastdödad och väntar på att bli skalfast. Helgen ägnades åt lite social samvaro med familjen. Så när alla var hemma från skola o dagis kopplades husvagnen och vi for iväg. Lite ångest fanns i magtrakten att åka iväg när vädret var så fint men bestämt är bestämt och livet har också andra värden än bara arbete. Efter ett kort stopp i Höör för att proviantera så åkte vi så upp till Finjasjön där det finns ett fint ställe att kunna stanna över natten. Och det var verkligen en fantastisk kväll och med solnedgång över sjön och en fantastisk utsikt från vagnen

En fantastisk solnedgång

Efter lite problem att hitta nåt att tända grillen med så kom den till sist igång

Esther "skriver" med stor inlevelse

Man säger ju att det är inte målet som är det viktiga utan resan och därför kan en parkeringsplats vid Finjasjön vara precis lika vackert som vilken strandpromenad som helst nere vid Medelhavet. Och det är så skönt att samla familjen på några kvadratmeter skiljt från Internet och omvärlden.

Dagen därpå ägnades åt Skånes Djurpark. Det är säkert 40 år sedan jag var där senast och en del var sig säkert likt med det har också hänt saker. Esther var mycket fascinerad av alla djur och vi hade en fin stund där.

Därefter en sväng hem för att släppa av Arthur. Han har ju nått en ålder där umgänget med föräldrar inte tillhör det mest primära. I hans värld går datorer och spel före gamla mossiga föräldrar. Sedan iväg igen mot Åhus. Jag hade tänkt att försöka finna en plats nere vid hamnen men det fanns inte riktigt någonstans att ställa sig. Det blev istället Furuboda på en vid den här årstiden ganska övergiven badplatsparkering med havet bara en minuts promenad bort.

Esther och jag värmer oss vid grillen....

Väl hemma på söndagen var det dags att göra lite nytta med arbetet på gården. Först blev att att putsa ner de rester av rapsfältet jag inte nådde att tröska och sedan på med tallriksredskapet. Vet inte om jag var övermodig eller trött, men innan jag visste ordet av så satt jag fast. Ett snabbt samtal till Per Ola som inte svarade. Då bestämde jag mig att det var söndag kväll och kanske att detta var ett tecken på att arbetsdagen var slut, så det vara bara att promenera hem.

En övergiven traktor i den fina kvällssolen...

Morgonen efter så kommer så räddningen...

Igår så plöjde jag då det andra rapsfältet och det var ingen rolig övning bland alla djupa spår från tröskan. Man får känslan av att spåren fungerar som öppna diken som dra vatten till sig för bitvis var det väldigt mjukt och blött. Det blir nog till en kamp bara att försöka att komma över med såmaskinen.

Så slutligen till Edvard som skrivit så fina kommentarer. När det gäller ljudupptagningen så är det på gång. Vet inte riktigt hur ljudupptaget blir med min lilla stillbildskamera. Men hav förtröstan, det kommer.

När det gäller valet av tröska så är det väl ungefär så här "dyr" tröska som vår areal kan bära. Vi har medvetet valt ett märke med hög kvalitet och med många inbyggda drifttimmar och också en varumärke med en fantastiskt hög ambitionsnivå när det gäller tillgången på reservdelar. Och det är viktigt när det gäller lite äldre maskiner, för det händer att de går sönder. Då är det skönt att ha ett extremt välfyllt Skandinavienlager bara 25 minuter bort. Sen är min delägare till tröskan Per Ola gammal lantbruskmaskinmekaniker, en oumbärlig tillgång när det gäller att reparera eventuella fel.

Jag lagrar inget av min skörd hemma förutom den havre som jag använder för uppvärmning. Jag har tre strategier för den andra spannmålen. Antingen prissäkrar jag före skörd om jag tycker att priset är OK. Men det är alltid en risk med detta om priset går upp ytterligare vid skörd och jag inte kan leverera den vara jag har sålt pga. kvalitetsproblem. Är priset OK vid skörd så säljer jag av spannmålen då till dagspris eller så använder jag Lantmännens depåavtal. Oftast använder jag alla tre varianterna så också i år. Men den spannmål jag lade i depå är såld. Jag sålde maltkorn och råg direkt när priserna på detta började vända neråt. Just nu känns det som det var rätt gjort men sånt vet man aldrig.

Jodå, jag är tillräckligt gammal för att också minnas andra skördemetoder. Jag har diffusa minnen av självbindare och sedan en stationär tröska som stod uppställd i logen om vintern. 1964 köpte min far sin första egna skördetröska, en begagnad bogserad säcktröska. Det var säckar som bars upp på magasinet av mänsklig kraft. Min far berättar fortfarande om alla 100 kilossäckar han burit på. Några år senare köpte han sin första sjävgående tröska, en CLAAs Columbus med Volksvagen bensinmotor och en halmpress direkt monterad bak på tröskan. Sedan har det blivet ett antal andra tröskor, med det gemensamt att de blivit större o större.

Om man vill uppleva lite av svunna tider kan jag varmt rekommendera följande:

Lantbruksmuseet i Alnarp där man bla. har Sveriges äldsta skördetröska

och

Svenstorps skördedag

där man visar upp och kör med gamla skördemaskiner.....

Liten lägesrapport......

Det har gått några dagar sedan jag var på bloggen senast. Arbetet på gården har legat ganska stilla och jag har ägnat mig åt kontorsarbete. Ganska skönt att få krypa in några dagar. Och det ostadiga vädret fortsätter. Min nya fina digitala regnmätare berättar att det under de senaste 7 dagarna har fallit 23 mm regn, vilket gör att det i alla fall inte blir torrare.

Det som händer idag är att potatisen ska blastdödas för att bilda skal och för att vi förhoppningsvis i slutet av månaden ska kunna plocka upp dem. I nästa vecka är det höstsådden som gäller.

Sprang av en slump på den här filmen från Volvo CE. Läst på Entrepenadaktuellts hemsida att man vunnit pris i Cannes. Ta en titt på filmen, den är fantastiskt välgjord och medryckande. Och man kan faktiskt känna sig lite stolt över att vara svensk och att vi faktiskt kan vara framgångsrika internationellt när det mesta av tidningsrubrikerna kretsar kring SAAB:s dödskamp.

När vänder det.......

Sitter och tittar ut genom fönstret på kontoret. Solen är precis på väg att leta sig upp över horisonten i öster. En titt på väderleks- och nederbördsprognoserna är inte lika upplyftande. Danska DMI lovar en påspädning med ytterligare 35 millimeter under veckan. Ja, man kan undra, hur skall det gå med 1. höstsådd, 2. potatisupptagning och 3. betskörden. Ja, det är gott nock en prövning detta år att vara lantbrukare.........

Trösksäsongen 2011......SLUT

Så har äntligen trösksäsongen 2011 kommit till ända. En ovanligt lång och seg säsong med otaliga avbrott och vedermödor med fält som inte burit maskinerna. Avkastningen har varit hygglig med 8,4 ton för rågen, drygt sex ton för maltkornet och 3 ton för rapsen. Raps som egentligen borde varit uppkörd i våras men som jag inte riktigt orkade göra något åt då. Och tur var ju det. Falltalet för rågen har legat på rätt sida gränsen förutom ett lass på 140 som ger lite avdrag. Maltkornet ligger på mellan 10 och 11 % i protein och bra maltkornsutbyte. Nu ska bara grobarheten bli klar.

Jag började igår med att försöka tröska rent rapsfältet men det var fortfarande lite väl blött på nån fläck. Det känns som det kanske är något dräneringsproblem.

Det blev till att lämna ett par små hörn.

Rapsen jag tröskade åkte i samma vagn som havren till pannan. Det ska väl kunna bli lite värme av den med.

Så vid kvart över fem igår så jag jag äntligen färdig hemma och med havren inlagrad i silosarna. Riktigt skönt.

Färdigtröskat för i år hemma hos mig...

Idag var det så dags att ta sig an Ingvar Fältmans havre. Och faktiskt var förhållandena perfekta. En av de bästa tröskdagarna i år med vind och sol och torr luft. Det behövdes eftersom det låg rätt duktigt och bitvis överväxt. Ellen är fortfarande i Stockholm så det blev till att ta henne med i tröskan. Måste säga att det är en prestation av en 3 åring att ha tålamod att åka med fem timmar. Men alternativet var att vara hos farmor och då var det bättre att vara med mig i tröskan.

Esther älskar att klättra. Det är så att far har hjärtat i halsgropen emellanåt

Plötsligt började mörka skyar dra in från väster

Esther sköter tanktömningen med den äran. Den startas med en pedal i golvet och hon känner sig betydelsefull. Så vid femtiden var vi färdiga och himlen hade mörknat betänkligt. Mycket riktigt, strax innan vi komm hem började regndropparna komma på vindrutan. Det kändes riktigt skönt att bara köra in tröskan i maskinhallen, FÄRDIG....!!!!!

Också en tröskassistent blir smutsig. Det vara bara i badet när vi kom hem....

Ja, så var då tröskåret 2011 till ända. Det kallas för en skördeblogg men jag tänkte att regelbundet försöka skriva lite inlägg ändå om arbetet på gården och andra händelser kring det. Så jag hoppas ni fortsätter att kika förbi så ska jag försöka att ha lite nyskrivna inlägg....

En dag utan regn....

Så har vi haft en dag helt utan regnstänk. Riktigt skönt och man börjar märka att marken sätter sig. Men någon riktigt torka vill inte infinna sig för framemot lunch så börjar mörka stackmoln torna upp sig.

Tanken är att jag skall tröska min havre i morgon. Den lär inte bli torrare än så här och på söndag är det dags att ta hand om Ingvars havre. Han ville gärna att den skulle torka lite mer eftersom den delvis ligger. Vi får bara inte hoppas att den ligger lika hårt som på den plats jag var idag.

Detta är resultatet av ojämnt spriden hönsgödsel. Havren har legat ett bra tag...

Jag hade lovat Magnus att lösa av honom med lastbilskörningen och hans uppgift idag var att transportera undan spannmål från tröskorna på Trollenäs. Så Esther och jag mött upp på plats vid 4 tiden. Här är lite bilder som ni kan njuta av. Som ni ser är det skördetröskning i det lite större formatet.

Här får Fredrik lass av fältvagnen. Eftersom vi bara flyttade ett par kilometer så användes inte släp vilket det annars gör om det är längre att flytta spannmålen.

Mycket fordon i rörelse

Också tröskförare blir hungriga

Det tar inte lång stund att få lass..

Som ni ser är det rätt så besvärlig liggsäd med en del grott...

Och i lastbilshytten visas "BILAR 1" med Blixten Mcqueen i huvudrollen som den röda sportbilen