Vi kom så iväg till Danmark. Man kan visst tala om att det blåste. Trots att vi hade vinden rakt mot oss på bron slet den och ryckte i bilen. Men vi kom fram utan några större problem. Och väl hemma hos Ellens syster kändes inte heller blåsten så farlig. Lite oroligt kändes det dock och vid fem tiden gav vi tillbaka mot Sverige igen. Vi hade inte mer än kommit ut på motorvägen förränn en ljusskylt över vägen berättade att Bron var stängd. Det var bara att snabbt vända runt och styra kosan mot Helsingör istället. När vi kom utanför Köpenhamn riktigt kände man hur det slet i bilen, trots att den är ganska tung. Och efter lite väntan (jag tror att endast en färja var igång) så kom vi till sist hem. Vi har klarat stormen ganska bra. Det är enbart en port på maskinhallen som slitit sig loss.
Igår hade vi så lite julstök. Jag var beordrad att baka lussekatter utan någon möjlighet att dra sig undan. Resultatet blev över förväntan även om de kanske blev i största laget. Men vad gör det, goda är de.... :-)
Dubbel sats. Det blev ganska så mycket deg....
Alla är engagerade...
Esther knådar med stor inlevelse
Här är hennes egen "bulle"
Här är resultatet...
Också dags för en liten adventsgåva. En adventsstake med jesusbarnet
Ja, det är verkligen en rubrik värd namnet idag. Det blåser redan duktigt och värre skall det bli. Vi har velat fram och tillbaka om vi ska åka till Ellens syster i Köpenhamn på grund av vädret men nu har vi till sist bestämt att det ska bli av.
Gårdagskvällen var verkligen lyckad med god mat och många skratt.....
Håll till godo.. Ni får ha överseende med den dåliga kvaliteten på bilderna....
Det känns bra att bringa klarhet i mysteriet med den blommande rapsen som man kunde läsa om i dagens Sydsvenskan.
Som det mesta hade det sin naturliga förklaring. Det handlar inte om raps utan senap, eller möjligen oljerättika som man sår mellan två ordinarie grödor för att samla upp de näringsämnen som annars skulle läcka ut i våra vattendrag. Samtidigt som det skonar miljön så stannar också näringen kvar till nästa års gröda
Här en bild på min fånggröda som såddes direkt efter att jag tröskat maltkorn. Det milda vädret har gjort att den växt till sig ovanligt mycket och faktiskt kommit i blom. När sedan frosten kommer så dör plantorna av sig själv. Nästa år kommer det att växa sockerbetor på fältet och då kommer näringen, mest kväve, som senapen fångat upp till pass
Här en bild som fanns i kameran. Det är två rådjur som sökt sig in i vår trädgård för att mumsa på de nerfallna äpplena....
Det var kommentaren från Esther när hon kom ner från ovanvåningen i morse. Och visst vare det längesedan den visade sig.
En blek höstsol tittar fram...
Ellen har idag kommenderat att det skall ske julpyntande i huset så hela familjen är i full gång med att sätta fart. Det känns också lite konstigt att inte sitta bakom lastbilsratten men Ellen och jag, plus resten av styrelsen i LRF avdelningen skall iväg ikväll för att äta det sedvanliga julbordet......
Så var då potatisen slutlämnad. Förbaskat skönt känns det efter ett odlingsår fullt av vedermödor hela vägen. Men det är till att lämna bakom sig och blicka framåt. Det är bara frågan vad som skall växa på det tilltänkta potatisfältet till nästa år........
Så är det äntligen dags att sätta punkt för skörden 2011. Det är potatisen som varit ett extremt utdraget kapitel. Men idag går de sista lassen in till Procordia i Eslöv. Potatisen är inte bra, men inte heller helt katastrofalt dåliga. Men som min mor säger: "Det är tid att få iväg dem nu". Sedan följer en orolig väntan på analysresultaten. Man kan gott se att en hel del potatis är sura, men antagligen inte fler än då jag plockade upp dem. Det är bara det att förruttnelsen gått lite längre nu.
De gamla näten för täckning av betorna kom väl till pass. De var lagda under halmen så det var nästan som att dra av ett täcke
Så börjar det bli dags att avsluta bildserien från Agritechnica. Här på hemma plan fick jag iväg ett lass potatis igår och idag skall det förhoppningsvis bli ytterligare två lass. Det kändes som det började bli tid att få dom levererade. De potatis som var halvruttna när vi plockade upp dem är helruttna nu och det är en tidsfråga innan det hade spridit sig....
Här en intressant grej i Amazones monter. Kameror läser av växternas profil från sidan (se tåget som kör förbi kameran avteckna sig på skärmen). Tanken är att man ska kunna skilja nyttoväxterna från ogräs i raden och göra en selektiv bekämpning mekaniskt eller kemiskt
Vad skall man kalla detta, en harvsåmaskin med individuell djuphållning....
Ett sprutmonster hos Amazone...
Här visar man hur man med Amazones munstyckshållare med plats för 4 munstycken och möjlighet att välja och stänga av munstycken under gång kan variera dosering och exempelvis vid fältkanten välja ett munstycke med mindre avdrift. På skärmen visar man hur man varierade doseringen från 120 l/ha till 360 l/ha genom att skifta munstycke men också använda två munstycken samtidigt.
Här en detaljbild. Rampröret blir också mindre ju längre ut man kommer på rampsektionen. Det gör att hastigheten på vätskan blir konstant och risken för avlagringar minskar
Mässan bjässe när det gäller gödningsspridare, 36 meter rampspridare. För att få jämnt tillslag på vändtegen har man delat upp rampen i tre sektioner där sektionerna med längst rör startar utmatningen först....
Det fanns enligt uppgift 57 olika spruttillverkare....
Här sprang vi på en grupp skåningar som fick lära mer om förträffligheten med Amazone
30 meter och buret. Inte dåligt....
Har man döpt sprutan till Mammut så måste man ju ha en passande maskot....
Den här scannern läser av "gröna fläckar" framför sprutrampen som har individuell styrning av munstyckena. På så sätt kan man skjuta Round-up enbart på det gröna ogräsplantor som måste bekämpas.
Här kan alla leksaksfantaster få sitt lystmäte. Och det fanns gott om specialmodeller för samlare...
Det fanns möjlighet att provköra. Tom. frontlastaren gick att manövrera...
Om vi förstod det rätt är det lilla hjulet till för att uppfylla axeltrycksreglerna i Tyskland. Det fanns flera tunga maskiner som hade ett sånt här pyttehjul för syns skull, typ självgående betupptagare.
Det är inte bara stort. Den här lilla lite lätt omoderna upptagaren fanns i en monter med japanska produkter
Den här tingesten placerar man bak på tröskan när man tröskar majs. Sen är det bara att blåsa upp det som faller ut där bak i en sidogående vagn....
Exakthack nummer 30000 från CLAAS.... En imponerande siffra
Så är mässbesöket slut och det är bara att hissa upp stödbenen på husvagnen och åka hem.
Så var det åter dags att sätta sig ner frmaför datorn för att välja ut ytterligare lite bilder ur mitt Agritechnica bildarkiv. Är fortfarande lite "jetlagad" efter två intensiva dygn med att köra betor från listerlandet ner till Örtofta. Tre lass om dagen med drygt 10 mil enkel tur gör att man under två dagar förflyttar sig drygt 120 mil, inklusive att lasta och lossa 6 lass.
På hemmafronten så plöjde jag lite igår. Det känns skönt att felet med insprutningspumpen blev tillrättat och motorn går verkligen jättefint. Det som kommer att hända idag och ytterligare två dagar framåt är att jag äntligen ska få lov att lämna mina potatis. Två lass per dag med början idag.
Här följer så en fortsättning från Agritechnica:
Här en liten skapelse med band som nog närmast är avsedd att kunna klättra i alpsluttningarna.
När det gäller grönyteskötsel verkar det finnas gott om pengar och fantasin är också stor. Och som här gäller det att samtidigt städa upp efter sig.
Här har man tagit en Fendt, slängt av hytten, monterat sin egen runtomsvängande, målat den gul och gett den ett namn som har något välbekant över sig, WARIO.
Närmast av en slump fann vi denna monter. Det var deras logotyp med inslag av svenska flaggan som fångade mitt öga. Vi hamnade i samspråk med monterpersonalen. Företaget som heter "Swedish Powertrain" tillverkar transmissionskomponenter och består bla. av fabriker som Scania lagt ner och som nu fungerar som underleverantörer. Man ville gärna in i traktorbranschen men klagade lite på den konservatism och lokala patriotism som präglar lantbruksbranschen. Man menade att lantbruksbranschen hade mycket att lära genom att titta på bilbranschen, inte minst lastbilar. Tilläggas bör att vi blev ytterst väl förplägnade med små egentillverkade snittar, svenskt starköl!!! och en "lille en", tillverkad Absolut i Åhus
Om man är i miljövårdsbranschen gäller det att ha en monter som svarar upp mot detta. Här fanns tom. rinnande vatten under bron.
Här mässans monster en Quad-Trac från Case IH.
Och här har tom. Magnum fått steglös transmission och kan nu spela i samma liga som de andra...
Vacker eller ful, det är frågan. Men det är i alla falla ett utseende som sticker ut. Det ser nästan ut som en insekt
New Hollands monter var enligt de allra flesta den häftigaste montern på mässan. Det var i alla fall säkert den mest påkostade. Lägg märke till bildskärmarna som växlade bilder hela tiden och som sträckte sig runt hela montern.
Här en "dieselelektrisk" traktor av obekant märke
Man kan gott tycka att det ser lite "hemmagjort" ut
I hallen med upptagare hittar man de verkliga monstren. Här en självgående renslastare från Holmer som plockar upp betorna, rensar dem och latar dem på väntande lastbilar. Men kan undra varför vi inte har såna i Sverige. Är vi för konservativa??????
Lägg märke till räckvidden för elevatorn...
Här ett betupptagarmonster från ROPA...
Här har monstret öppnat sin stora käft. Inget krypande här inte när man skall serva....
Är man kaxig så är man
Definitivt imponerar detta på mig som är van att möta slirande Volvo lastare och krånglande Tyregod rensverk
