Ny vecka.....

Upptäckte att det är några dagar sedan var var här inne senast. Potatisen är blastdödad och väntar på att bli skalfast. Helgen ägnades åt lite social samvaro med familjen. Så när alla var hemma från skola o dagis kopplades husvagnen och vi for iväg. Lite ångest fanns i magtrakten att åka iväg när vädret var så fint men bestämt är bestämt och livet har också andra värden än bara arbete. Efter ett kort stopp i Höör för att proviantera så åkte vi så upp till Finjasjön där det finns ett fint ställe att kunna stanna över natten. Och det var verkligen en fantastisk kväll och med solnedgång över sjön och en fantastisk utsikt från vagnen

En fantastisk solnedgång

Efter lite problem att hitta nåt att tända grillen med så kom den till sist igång

Esther "skriver" med stor inlevelse

Man säger ju att det är inte målet som är det viktiga utan resan och därför kan en parkeringsplats vid Finjasjön vara precis lika vackert som vilken strandpromenad som helst nere vid Medelhavet. Och det är så skönt att samla familjen på några kvadratmeter skiljt från Internet och omvärlden.

Dagen därpå ägnades åt Skånes Djurpark. Det är säkert 40 år sedan jag var där senast och en del var sig säkert likt med det har också hänt saker. Esther var mycket fascinerad av alla djur och vi hade en fin stund där.

Därefter en sväng hem för att släppa av Arthur. Han har ju nått en ålder där umgänget med föräldrar inte tillhör det mest primära. I hans värld går datorer och spel före gamla mossiga föräldrar. Sedan iväg igen mot Åhus. Jag hade tänkt att försöka finna en plats nere vid hamnen men det fanns inte riktigt någonstans att ställa sig. Det blev istället Furuboda på en vid den här årstiden ganska övergiven badplatsparkering med havet bara en minuts promenad bort.

Esther och jag värmer oss vid grillen....

Väl hemma på söndagen var det dags att göra lite nytta med arbetet på gården. Först blev att att putsa ner de rester av rapsfältet jag inte nådde att tröska och sedan på med tallriksredskapet. Vet inte om jag var övermodig eller trött, men innan jag visste ordet av så satt jag fast. Ett snabbt samtal till Per Ola som inte svarade. Då bestämde jag mig att det var söndag kväll och kanske att detta var ett tecken på att arbetsdagen var slut, så det vara bara att promenera hem.

En övergiven traktor i den fina kvällssolen...

Morgonen efter så kommer så räddningen...

Igår så plöjde jag då det andra rapsfältet och det var ingen rolig övning bland alla djupa spår från tröskan. Man får känslan av att spåren fungerar som öppna diken som dra vatten till sig för bitvis var det väldigt mjukt och blött. Det blir nog till en kamp bara att försöka att komma över med såmaskinen.

Så slutligen till Edvard som skrivit så fina kommentarer. När det gäller ljudupptagningen så är det på gång. Vet inte riktigt hur ljudupptaget blir med min lilla stillbildskamera. Men hav förtröstan, det kommer.

När det gäller valet av tröska så är det väl ungefär så här "dyr" tröska som vår areal kan bära. Vi har medvetet valt ett märke med hög kvalitet och med många inbyggda drifttimmar och också en varumärke med en fantastiskt hög ambitionsnivå när det gäller tillgången på reservdelar. Och det är viktigt när det gäller lite äldre maskiner, för det händer att de går sönder. Då är det skönt att ha ett extremt välfyllt Skandinavienlager bara 25 minuter bort. Sen är min delägare till tröskan Per Ola gammal lantbruskmaskinmekaniker, en oumbärlig tillgång när det gäller att reparera eventuella fel.

Jag lagrar inget av min skörd hemma förutom den havre som jag använder för uppvärmning. Jag har tre strategier för den andra spannmålen. Antingen prissäkrar jag före skörd om jag tycker att priset är OK. Men det är alltid en risk med detta om priset går upp ytterligare vid skörd och jag inte kan leverera den vara jag har sålt pga. kvalitetsproblem. Är priset OK vid skörd så säljer jag av spannmålen då till dagspris eller så använder jag Lantmännens depåavtal. Oftast använder jag alla tre varianterna så också i år. Men den spannmål jag lade i depå är såld. Jag sålde maltkorn och råg direkt när priserna på detta började vända neråt. Just nu känns det som det var rätt gjort men sånt vet man aldrig.

Jodå, jag är tillräckligt gammal för att också minnas andra skördemetoder. Jag har diffusa minnen av självbindare och sedan en stationär tröska som stod uppställd i logen om vintern. 1964 köpte min far sin första egna skördetröska, en begagnad bogserad säcktröska. Det var säckar som bars upp på magasinet av mänsklig kraft. Min far berättar fortfarande om alla 100 kilossäckar han burit på. Några år senare köpte han sin första sjävgående tröska, en CLAAs Columbus med Volksvagen bensinmotor och en halmpress direkt monterad bak på tröskan. Sedan har det blivet ett antal andra tröskor, med det gemensamt att de blivit större o större.

Om man vill uppleva lite av svunna tider kan jag varmt rekommendera följande:

Lantbruksmuseet i Alnarp där man bla. har Sveriges äldsta skördetröska

och

Svenstorps skördedag

där man visar upp och kör med gamla skördemaskiner.....