Här står Kristoffer och kontrollerar mina potatis. Man är alltid lite orolig att han ska hitta något som är dåligt, men det gick bra den här gången....
Bäst som jag står och tippar sista lasset så klättrar det upp en sur och oförskämd åkare på den lilla plattformen bredvid tippfickan och börjar direkt insinuera att jag inte är lojal och inte samarbetar. Här ska man läsa, att han tycker att han ska få de tipptider som han vill ha och sedan får vi lantbrukare samsas om resten. På en fråga om hans tid är dyrbarare än min så blir han i alla fall tyst, men står kvar provocerande. Det är tur att man kan behålla lugnet i sådana här situationer... :-)
Nu vill jag säga att denna person inte är representativ för lastbilschaufförerna som kör till Solanum. Tvärtom har vi alltid ett gott snack, men som sagt, alla kan man inte vara kompis med.
Detta innebär att dagen är förstörd och jag ringer till Stig för att plocka upp hans potatis eftersom det blivit för sent att kunna fylla upp vagnarna hemma. Det går fint till jag får in en stor sten i maskinen som behöver lyftas ur. Det är i och för sig tur för jag ser samtidigt att en hydraulslang gått läck och måste bytas. Det är bara att åka hem och demontera den. Klockan är så mycket att skaffa ny slang får bli nästa dag.
Torsdagen börjar med montering av ny slang och vi kan börja plocka. Det är blött och definitivt inte bra att plocka och ett par gånger kör jag stopp i maskinen. Man kan definitivt säga att mitt humör inte är på topp, men jag vill så gärna får upp de sista knölarna. Rätt vad det är så ropar Ellen att det är nåt konstigt ljud och jag upptäcker att en av gummipiggmattorna på maskinen håller på att dela sig. Det är bara att lyfta upp o köra hem.
Hem och ett samtal till Per Ola som kommer förbi och hjälper mig att få av mattan. Jag har inga delar hemma för att laga mattan. Det blir ett samtal till AT service i Höganäs som lovar hjälpa mig att fixa till mattan. Så in med mattan bak i pickupen.
Nu är det nästan 10 mil till Höganäs så innan jag är tillbaka så har det mesta av dagen gått. Men innan den är slut så har den med Per Olas hjälp kommit på plats igen. Det kan inte sägas för ofta, men han är en ovärderlig hjälp när det strular och han nekar aldrig att ställa upp.
När fredagen kommer är det som att komma till ett helt nytt fält. Där vi dagen innan knappt tog oss fram går det nu att köra nästan obehindrat och jorden faller sönder på ett fint sätt. Det är otroligt vad lite torr vind kan göra.
Så upp med potatisen, hem och koppla plogen. Så vid sjutiden är fältet plöjt och klart för att ligga o torka under helgen.
Potatisfältet under plöjning...
Så blir det lördag och klockan ringer vid halvsex. Upp, äta frukost, och så packa grejor för helgens lastbilskörning. Det är mat, sovsäck och tidningar som skall med. Ett särskilt tack till Ellen som alltid packar min matlåda med kärlek och lite trevliga överraskningar att mumsa på. Så iväg för att hämta lastbilen för att lasta massa.
Det går fint och jag har missbedömt tiden det har att köra till Torhamn, lite öster om Karlskrona så jag är ute i mycket god tid. Men bättre det än för sent.
Vi är tvungna att vänta ute på vägen eftersom det är för trångt uppe på gården...
Det är många väldigt vackra platser man lossar massan på. Detta är definitivt en av dem i den Blekingska skärgården. Värdet var också fantastiskt.
Efter så 1,5 timmar är det så dags att få lastat av massan. och rätt vad det är är jag på väg mot betor i Fjälkingetrakten. Inga bilar i kö och Mattias som lastar så efter en kvart är jag så på väg mot Örtofta.
Här ramlar betorna ner. Det gäller att hålla rätt på vikten eftersom Nordzucker endast betalar för lagliga lass. Eventuellt överlass får man inget betalt för.
I Örtofta är det av med betorna, tvätta rent flaket upp på kontoret för att att få vågkortet för att lasta nästa lass massa.
Här är "vågen". Här sitter all personal som har hand om alla in- och utleveranser av betor och betmassa. På helgerna är det lite glesare befolkat.
Utsikten är total över vad som sker....
Vid halvsju är jag uppe igen och tar en morronfika. Jag ringer Fredrik som jag vet är ett par bilar före att lossa och han lovar ringa tillbaka när jag kan rulla fram till gården. Så strax efter åtta rullar jag så iväg. Att tipp av massan kan vara lite lurigt, eftersom den har en förmåga att klistra fast i flaket. Men allt går som en dans och jag är snart på väg ner mot Skåne igen.
Väl framme vid bethögen ser jag då tre bilar före mig. Men det värsta är att rensverket står stilla. Det visar sig att en slang gått sönder och det har sprutat olja överallt. Tiden går och efter två långa timmar så lyckas till sist rensverket komma igång igen. Alla heder åt Anders som med andra slangar han hade med sig lyckades få igång rensverket igen. Sen ska han nog lära sig att kanske mata på lite mindre betor när de är fulla med tung klistrig lera, för jag misstänker att rensverket var lite överbelastat och det var därför som slangen sprack.
Många goda råd levereras till Anders som sitter uppe på maskinen....
Ja, så var vi så framme vid måndag och det som gäller idag är att leverera den sista Bintjen, harva potatisfältet och så att så råg.
Till siste en bild som Ellen skickade till mig via MMS. Ja, det gäller verkligen att ta ut svängarna och veta vart man har sitt ekipage. Vägkanterna på småvägarna är förädiskt mjuka.....
Så kan det gå när man inte tar ut svängen....
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar