Det bidde inget med det....

Det har gått ett bra tag sedan jag sist rapporterade här på bloggen. Det betyder inte att det inte hänt något. Det är snarare så att tiden att sitta framför datorn har varit ytterst begränsad. Och om jag ska kommentera rubriken så syftar den till leveransen av potatisen. Det blir inget av med det under veckan, utan senaste löftet är att de ska kunna komma igång i nästa vecka med två leveranser per dag. Det kommer att fungera så att vi som inte har lagringsduglig potatis av sorten Victoria solidariskt får dela på mottagningskapaciteten.

Tisdagen bjöd på riktigt ostadigt väder med intensiva regnskurar.

Man kan riktigt se hur vattnet faller ner från himlen...

Efter regn kommer ju solsken och så också denna gången. Problemet under denna årstiden är dock att solsken i regel också följs av kalla nätter. Så också denna gång.

När torsdagen så kom hade det torkat upp så pass att det det gick att börja plocka potatis igen. Jag hade också satt på den glesa sållmattan. Den har ett avstånd mellan tenarna på 52 millimeter och även om jorden är väldigt blöt så kan den inte annat än att rinna igenom. Plockningen under torsdagen gick fint men med en gnagande oro över hur kallt det skulle komma att bli nästa natt. Oro dels för potatisen som ligger i jorden och dels över den potatis i stuka som bara ligger under en tunn plastfolie.

Redan på torsdagskvällen började temperaturen att falla raskt. Jag såg på den trådlösa mottagaren till min lilla väderstation hur den raskt föll och strax efter nio då jag gick och lade mig så var den nere på 2,2 grader. Vid halv sex då jag gick upp hade den fallit till minus 0,3 och vid 7 var den nere och vände på 1,1 minus. Det låter kanske inte så mycket men för potatis direkt under en tunna platsfolie behövs det inte så mycket.

Prognosen var ju fortsatt kalla nätter, ännu kallare än den första. Det blev ett snabbt beslut att lägga på ett lager halm.

En kall krispig morgon.....

Problemet vara bara att jag inte hade någon halm i rundbalar. Men ett snabbt samtal med Per-Ola löste problemet. Så det vara att plocka fram nätet som en gång i tiden användes för betstukan. Nätet gör att det är betydligt lättare att få bort halmen från stukan när det är dags att täcka av den.

Per Olas teleskoplastare gjorde att man fick upp belen mitt på stukan och det var sedan lätt att bara dra ut halmen. Så det hela var klart på drygt en halvtimme.

Frosten hade gjort att det frusit till en skorpa på drygt en centimeter. Så inte förrän vid halv elva var jorden så pass mjuk att den föll igenom potatisupptagaren. Men när vi väl kom igeång gick det som bara den. Jag lade i en växel högre på traktorn eftersom jag behövde vara färdig senast vid fyra. Men redan vid halv tre var vi färdiga med potatisskörden 2011. Det var riktigt skönt att kunna lägga på den sista halmen och så plasten över alltsammans.

Så hem, in i duschen iväg till Eslöv och Magnus lastbil. Det var en skön avslappnad känsla att få sätta sig bakom ratten och veta att potatisen var skördad och allt i ordning. Vid nio tiden nådde jag så fram till gården ca tre mil norr om Kalmar där vi skulle lossa massa nästa dag och efter lite snack med Danny som kommit fram strax inna mig och Otto som kör Mega pack maskinen så var det dags att krypa till kojs.

Dagen efter var det så efter lastning av betor utanför Vassmolösa att styra kosan mot Örtofta. Av med betor, på med massa och så en sväng hemom för en snabb dusch och för att hämta Esther som skulle med.

Ellen skulle jobba dygn och Esther ville hellre åka med mig än att vara hos farmor och så fick det bli. Vi lastade i kudde, täcke, lite gosedjur, mat, lite godis, dvd- och cd skivor och så var det bara att åka.

Esther klar för avfärd...

Färden gick över Växjö där vi stannade för ett besök på MC Donald och sedan vidare till en ort som heter Ruda, nånstans mellan  Högsby och Ålem ca en 4 mil nordväst om Kalmar.

Väl framme laddades tv:n med Esthers speciella Favort, filmen bilar med Blixten Mc Queen. Nånstans under filmen somnade jag och antagligen Esther med och efter en stund gick jag upp och stängde av tv:n.

Det är mysigt att ligga i överslafen och titta på film...

Här äts det frukost bestående Risifrutti....

Så, efter att bilen lossats var det åter dags för betor, på samma ställe som dagen innan. Ett snabbt samtal till Magnus som vi skull lasta hos, så kom han med lastaren.

Här är Magnus på väg med en grep sockerbetor....

Esther reglementsenligt klädd....

När vi så hade lastat färdigt och finjusterat mängden betor på lastbilen, det är ju viktigt att ha rätt mängd med sig på en så tur. Nordzucker betalar nämligen inte för överlass och därför gäller det att inte få på för mycket.

Så till sist lite snack med Magnus betodlaren och grannen Ingvar som dök upp precis när vi var färdiga.

Två småländska betodlare, Magnus Carlevad och Invgar Danielsson

När bönder träffas så där är det ju alltid snack om väder o vind, grödor o annat. De berättade för mig att det var sista året de var betodlare. Så efter säsongen går deras odlingskvot ut till försäljning. De dolde inte sitt missnöje över Odlarförening och Nordzucker som de menar inte lyssnar på dem när det gäller frakttaxan för de odlade sockerbetorna. Trots att de själv står för den del av frakten som överstiger 8 mil, och det gör det definitivt från Kalmar, så tvingas de att acceptera den fraktkostnad som Nordzucker debiterar dem.

De vill istället själv förhandla frakterna viket de inte får. Så nu var det sista året med betor för dem och lastbilcentralen går miste om värdefulla returlass från Kalmar. Ibland är inte livet enkelt och logiskt.....