En släng av uppgivenhet.....

Det känns lite tungt ikväll. Vi har så smått börjat plocka av Victoria potatisen och det finns rötskadad potatis bland dem. Var och en kan säkert förstå att det inte känns så tråkigt och jag förbannar min eftergivenhet att odla en sort som är väl dokumenterat känslig för något som heter stjälkbakterios.

http://epi.lyckeby-industrial.com/Lyckeby101215/Templates/Normalpage.aspx?id=1897

Den som orkar läsa kan se att det är en bakteriesjukdom som följer med utsädet och som utlöses av ensval vår och en varm och blöt sommar. Idealiska förutsättningar alltså. Konsekvensen för mig är att jag måste mellanlagra potatisen hemma under några veckor innan Procordia i Eslöv kan ta in dem.

Så när den största chocken lagt sig var det bara att börja förbereda för mellanlagring här hemma. Som tur är så pressade jag en del halm i storbalar som jag lagt ut som stöd.

Här börjar lagret ta form.....

Humöret är definitivt inte på topp denna kväll och jag har avlagt ett löfte för mig själv att detta är sista året med potatis. Det är definitivt inte värt att ha ångest hela vägen från sättning till upptagning och få hela sommaren förstörd med sprutning och vattning. Hur det än går med årets skörd så får man räkna med kraftiga avdrag på priset på grund av den dåliga kvaliteten.

Annars har helgen varit angenäm. Ellen och jag var över en snabbvisit till Danmark för ett 50-års kalas. Vi tog bil o husvagn i fredag och kom hem igår kväll. Om vi haft regnigt och blött så kunde man se att det var definitivt värre i Danmark med en hel del fält som inte var tröskade. På ett par platser såg vi att man var ute och tröskade.

Men tillbaks till de egna problemen så är planen att så smått börja locka i morgon för att lägga i stuka. Och så får vi hoppas att Procordia för en gångs skull håller sin produktionsplan..