Denna dagen - Ett liv

De flesta har väl sett Astrid Lindgrens Saltkråkan och farbros Melker ett man som alltid har goda intentioner men inte alltid lyckas så väl och när han reflekterar över det som hänt fäller uttrycket för min rubrik.

Vaknade upp till ett extremt gråmulet väder, riktigt "falltalssänkande" med nästan dimma och ett dis som solen knappt orkade lysa igenom.

Vi började tröska råg igen vid 10 tiden men vattenhalten låg runt 25, så det var lite väl häftigt. Vi bestämde att det fick bli Per Olas korn istället så att han kunde fylla upp en av sina gastäta silos och stängs till den. Sagt och gjort, vi åkte iväg. Tillsaken hör att det var vallinsådd. Ganska renat och fint men precis när jag ska ta det sista av en kil får jag tag om strängen bredvid och just där är den full av genomväxt gräs. Jag ser vad som håller på att ske men hinner inget göra förrän den gått hela vägen och pang - cylinderstopp. Alla har väl fått den känslan, fan hur dum kunde man vara. Men gjort är gjort och det är bara ut med spettet och försöka få loss. Per Ola kommer efter ett tag och när vi kikar efter är cylindervariatorremmen tvärt av...

Så det är bara att ge sig av hemåt mot verkstaden. Samtal till Staffanstorp och efter lite dividerande kring olika variant kommer vi fram till att den finns i lager. Ellen, fru, kastar sig i bilen och vi mekar.

Så, faktiskt mindre än två timmar efter att jag drog sönder remmen backade tröskan ut ur verkstaden för att fortsätta på rågen. Magnus, som jag hjälper att köra lastbil ibland, ringde o sa att bilen var klar för dagen och att han kunde ställa ut den så jag kunde fylla direkt.

Vi kopplar bordet, jag startar tröskverket och har en känsla av att något låter onormalt men skakar det av mig och börjar tröska. Jag kör 5 meter o sen är det tvärstopp, cylindern står stilla. Alla som kört tröska känner igen känslan man får.

 Eftersom det var alldeles utanför gården var det gott om folk på plats så var hjälpen nära. Ni kan se på bilden vad som hänt. Drivremmen till en av de 8 avskiljningscylindrarna var mitt av och här hade givetvis varit stopp redan förra gången när variatorremmen. Det är vid sådana här tillfällen man förbannar sin dumhet och inte förmår hålla huvudet kallt. Tittar på klockan och den är tjugoöverfyra. Provar numret till reservdelar i Staffanstorp där man blir omkopplat till ett annat nummer där ingen svarar men man blir uppmanad att prata in ett meddelande, Men ännu, dagen efter när jag skriver detta har ingen ringt tillbaka vilket faktiskt är rätt så dåligt.

Lilla Esther tittar bekymrat på vad som händer.....

Uppgivenheten är total men jag ringer Åke som är en gammal räv på CLAAS o kan dess tröskor på sina fem fingrar. Berättar mitt dilemma och vill ha lite tips av honom för att ta hand om stoppet. Att få tag i en rem det har jag gett upp. Men han tycker jag ska ringa verkstadschefen i Staffanstorp. Jag gör detta och han lovar att se vad han kan göra. Han får numret på remmen av mig och när klockan är tio i fem ringer han tillbaka och säger att reservdelsnumret är obekant och att de stänger på huvudlagret i Malmö om tio minuter. Jag tittar på remmen igen och ser att jag läst av fel. Han får numret och ringer igen två minuter senare o berättar att remmen är fixad, det är bara att åka till Malmö och hämtar dem. Det är så man blir tårögd och jag tackar än en gång verkstadschefen på Lantmännen i Staffanstorp, Magnus Ekman, som gjorde mer än han behövde denna lördag eftermiddag och de människor på lagret i Malmö som jag inte vet namnet på och på några minuter innan de skulle stänga lägger ut remmen utanför grindarna.

Så, två timmar senare är tröskan färdig igen och samtidigt som vi stänger sista luckan på den känner jag dropparna komma. Jag har ju gett  mig den på att tröska av rågen och på lastbilen. Tid för tippning av bokad och nu fick inget mer hända. Det småregnar hela tiden och efter drygt en timme pressar jag väl lite för hårt för plötsligt hör jag ett ljud och lamporna börja blinka samtidigt som jag hör att tröskcylindern håller på att stoppa igen. Kastar mig över stoppknappen och tittar bakom maskinen, INGEN halm där. Jag förstår vad som hänt, hela tröskan är full av blöt halm. Och för de som känner till denna typ av tröska vet att det är inget roligt arbete som ligger framför en att rensa ur stoppet vid tröskcylinder och åtta avskiljningsrullar. Jag är beredd att ge upp flera gånger men PO är envis som synden och säger att hem åker vi inte förränn tröskan snurrar. Det hinner bli mörkt innan vi är färdiga men strax innan 10 kliver vi in i köket för en välförtjänt måltid.....

Som man kan se var vi för skitiga för att komma in med kläderna på .....:-)