Våt jord är ett väldigt plastiskt material.....

Ja, idag har det inte fallit en droppe regn men sviterna efter det myckna regnandet sätter sina tydliga spår. 250 millimeter under Juli och 70 så här långt under augusti gör att marken är fullständigt mättad. Och min jord är ungefär som om ni kommer ihåg när man gjorde kemiska experiment med mättnad i skolan. Man droppade i droppar av en lösning i en annan lösning. Ingenting hände men så plötsligt när det kom i ytterligare en droppe så skedde en fullständig reaktion. Exakt vad man kallade det har jag glömt bort. Precis sådan är jorden här. När den får tillräckligt med vatten i sig tappar den all bärförmåga.

Efter en trög inledning på morgonen så visade sig äntligen solen. Ut med sprutan för att blastdöda de potatis som skall bli gratänger o skalad potatis. Jag har ju suttit fast på det fältet en gång tidigare men förra gången gicks bra så jag tänkte att det skall nog fixa sig denna gången också. Det gjorde det inte. Man är ju tvingad att följa samma spår som tidigare och när jag passerade stället som traktorn suttit fast tidigare så sa det bara plupp och jag sitter fast. På telefonen och Per Ola rycker till undsättning.

Dessa bilder är speciellt tillägnade Ulrika som klagat på att det inte togs några bilder förra gången jag körde fast... Med lite bogsering kom jag så upp ur hålet och hem med sprutan.

Efter middagen var det så dags att prova att tröska maltkorn, det vi fick avbryta för två dagar sedan. Det är fantastiskt ändå vad det kan sjunka undan på två dagar. Det vara inga problem att att tröska rent där jag satte mig förra gången.

Lite svårt att se men i fjärran är spåren där jag sjönk för två dagar sedan

Det är svårt att som tröskförare inte njuta av en sådan här vacker vy...

Kennet har lite svårt att hinna tillbaka innan tanken är full...

Här börjar det kärva till men efter att backat tillbaka och tagit sats så kravlade jag mig igenom..

Ju längre ner på fältet jag kommer ju lägre blir det och också fuktigare. Jag vet inte om man kan kalla det övermod men jag blir nog djärvare o djärvare. Emellanåt känner man hur tröskan gungar och kränger när marken ger vika men med lite bättre fart går det ofta att ta sig igenom. Det är precis som marken klarar en överfart för om man försöker backa i samma spår som man kört framåt så sjunker man. Så plötsligt händer det, tröskan bara sjunker rakt ner som en sten. Jag drar körspaken bakåt men kommer bara en meter och sitter hjälplöst fast.

Jag sitter hjälplöst fast

Jag ringer Kennet och han kopplar av vagnen och kommer med traktorn. Vi lägger en stropp under skärbordet och kopplar i drivaxeln.

Kennet gör sig redo för att dra...

Tyvärr styr tröskan rätt så djupt och marken under traktorn är lika mjuk som under tröskan så vi rör oss inte en millimeter. Och Kennet har sprätt ner sig så mycket att vi kan inte koppla loss stroppen. Jag lyckas till sist flytta tröskan framåt ett par centimeter så att Kennet kan få loss stroppen. Det är bara att ringa in mer hjälp.

Så sitter dragaren också fast...

Detta är botten av hålet där traktorn satt fast. Som ni kan se står grundvattnet ganska högt...

Efter en stund dyker Per Ola och Henrik upp och vi får en traktor till att bogsera med

Två traktorer...Nu skall det väl i alla fall gå...

Henrik synkroniserar bogseringen

Och givetvis skall det dyka upp åskådare med en massa dumma kommentarer.... :-)

Det är inte många meter som är blött. Men det räcker...

Efter detta intermezzo så flyttade vi till en annan del av fältet där vi lyckades tröska några hektar till innan det började sjunka igen. Och jag kan berätta att jag nu inte var lika djärv som tidigare. För att vi ska kunna fortsätta att tröska detta fältet så måste marken sätta sig ytterligare. Men när detta kommer att ske står skrivet i stjärnorna. för väderleksprognosen för i morgon säger regn som lokalt kan vara rikligt. För en gångs skull får man hoppas att de har fel.